Att fota sin fångst Del 1 - Grunderna

Jag kom precis hem från en visit hos min paraplymjärde, som jag funderar på att säga upp vänskapen med. Jag la ner mjärden för två veckor sedan mitt i höststormen utan att lyckas få något alls, inte en enda mört. Mjärden låg ett par dagar på ett ställe som jag metade mört på förra sensommaren, där jag vet att det ska finnas betesfisk. Jag beklagade mig lite på fb och en vän sa att jag skulle fortsätta nöta, och att vädret förmodligen ställde till det. Så jag väntade ut stormen och la ner mjärden igen, i hopp om ett kommande abborrpass i morgon.

Jag åkte som sagt dit nyss för att se ifall morgondagens pass var räddat, och redan vid första anblick förstod jag att något var galet. Om någon mört hade smitit in så var den förmodligen redan gäddmat, mjärden låg nämligen insnurrad under bryggan. När jag fick upp den såg jag en mycket nöjd 2-kilos gädda, tre livrädda mörtar och två braxar, varav en var i 3-kilos klass och måste tagit i för kung och fosterland för att ta sig in. Suck.. förra året fick jag i alla fall en abborre i matstorlek..

Nog om mina eviga misslyckanden i jakt på betesfisk. Idag ska vi snacka foto, närmare bestämt att fota sin fångst. Alla vill vi ha schyssta foton på våra fångster. När man efter flera års nötande får den där 15-kilos kolossen så vill man inte att ens fiskekompis ska glömma linslocket, fota rakt in i solen, kapa stjärtfenan eller fokusera på träden hundra meter bakom. Detta kanske är självklart för vissa, men inte för alla.

Foto är ett väldigt brett ämne där man kan snöa in på diverse delar i all oändlighet. För er som inte vet så har jag jobbat med reklam i sju år som grafiker, och alltså dagligen samarbetat med fotografer, samt fotograferat en del själv som hobby. Men jag ska fokusera på grunderna i den här artikeln och inte så mycket på teknik eller de svårare detaljerna.

Vi börjar med perspektiv, en av grunderna och i min mening det viktigaste vid "fiskfoton". Nedan förklarar jag de tre huvudperspektiven med varsitt foto. Fågelperspektiv, normalperspektiv och grodperspektiv. Att bestämma vart gränsen går mellan dessa perspektiv är lurigt och jag tror man kan säga att det avgörs av situationen. När man fotar en fisk så är det enkelt att säga att om fångstmannen sitter ner så fotar kameramannen ur ett fågelperspektiv om han står upp, ett normalperspektiv om han hukar sig ner och ett grodperspektiv om han lägger sig ner.

Fågelperspektiv

Normalperspektiv

Grodperspektiv

Så, vad är rätt och fel? Det finns ingen regelbok för hobbyfotografering, bara guidelines som tar hänsyns till vad de flesta människor tycker är estetiskt tilltalande. Det vanligaste felet en oerfaren kameraman gör är att fota ur fågelperspektiv. En metare har nyligen tagit en gigantisk karp och sitter ner på knäna för att hålla karpen en bit ifrån karpmattan, och kameramannen ställer sig upp och fotar ovanifrån. Detta foto, taget ut ett fågelperspektiv, skapar en känsla av underlägsenhet och minimalism, något metaren naturligtvis inte vill koppla sin fångst med. Karpen är ju stor, och fotot ska naturligtvis framföra detta.

Fågelperspektiv är speciellt och något man bör undvika om man inte medvetet vill skapa en tydlig känsla med bilden. Normalperspektiv är ett säkert kort och kan användas i nästan alla lägen. Se till att ha kameran i jämnhöjd med motivet. Grodperspektiv är min favorit och något jag gärna utnyttjar i diverse foton. Ett grodperspektiv förmedlar till skillnad från fågelperspektiv en känsla av överlägsenhet och tyngd.

Horisontlinjen är det andra man bör tänka på. Håll den rak i största möjliga mån! Vi som ofta fotar i en skumpande båt har inte alltid valet att räta upp horisontlinjen och ofta är det motivet som kommer i första hand. Man vill inte ha ett skevt motiv bara för att få en rak horisontlinje, men man får göra det bästa av situationen och tänka på att hålla kamera och motiv rakt vid fototillfället. När man sedan beskär bilden i efterhand finns en tumregel som säger att man alltid ska ha horisontlinjen i mitten av bilden, en tredjedel upp eller en tredjedel ner. Man kan givetvis tänja på detta en aning, men det är bra att tänka på så att horisontlinjen inte hamnar en cm under bildens överkant eller liknande.

Horisontlinjer

Brännvidd är nästa viktiga del att tänka på. Alla har inte ett objektiv där det går att ställa in brännvidd, och de flesta har inte ens en kamera med borttagbart objektiv, men det är ändå viktigt att ha koll på brännvidden och vilken effekt den har på fotot. Brännvidden är ett mått på objektivets förstoringsgrad och bildvinkel. Det finns massor att ta upp angående brännvidd, men vi håller det enkelt. Man mäter brännvidden i millimeter och alla objektiv har en benämning beroende på dess brännvidd. Låga brännvidder kallas vidvinkel. Dessa objektiv har liten förstoringsgrad men väldigt bred bildvinkel. Brännvidder på runt 50mm kallas normal, och brännvidder över detta kallas för tele. Tele har hög förstoringsgrad men smal bildvinkel.

Det objektivet jag fotade med till blogginlägget är ett så kallat normalzoom och kan ställas från 17mm till 50mm. Alltså inte riktigt ner till vidvinkel, men nära. Bilden nedan visar skillnaden mellan 17mm och 50mm. Vid 17mm brännvidd tycks bakgrunden vara längre bort, alltså mindre förstoringsgrad, däremot var jag tvungen att stå närmare motivet och fota. Vid 50mm brännvidd tycks bakgrunden vara närmare, alltså högre förstoringsgrad, däremot var jag tvungen att stå mycket längre bak i båten för att få med hela motivet.

Varför brännvidden är så viktig inom fiskefoto är inte p.g.a. förstoringsgraden, utan p.g.a. bildvinkeln. Med låg brännvidd, så kallad vidvinkel, kan man stå nära motivet och få en effekt som kallas lens distortion. Detta skapas p.g.a linsens utformning och man får en typ av förstoringseffekt som kan liknas med att se igenom en glaskula. För att visa detta gjorde jag en fejkad distortion i photoshop. Ju mindre brännvidd kameran har, desto större blir denna förstoringseffekt. Ett exempel som många av er känner till är GoPro-kameror. När man sticker fram fisken mot en GoPro blir den genast gigantisk eftersom kameran har en låg brännvidd.

Det sista jag kommer ta upp i den här artikeln är hur motivet presenteras, det vi alla kallar att fronta. Jag utnyttjar frontning när jag fotar mina fiskar för att få ett mer intressant foto. Fisken ser större ut, och visst är det häftigt, men det är ju även så att just fisken är motivet och bör fylla en stor del av fotot. Detta däremot kan gå till överdrift som man ofta ser på forum, när frontning ihop med vidvinkel skapar monstruösa småfiskar. Se mitt exempel nedan där min lekkamrat håller en 2-kilos matgös. Båda fotona är tagna med 17mm, den ena är frontad, den andra är det inte.

Det finns mer att ta upp, framförallt gällande ljus och bländare, men också självutlösare som är viktigt för oss som ofta fiskar själva. Jag kanske får tid över att skriva om detta framöver, men först blir det ett flötestrollingpass. Med fryst mört..

Skitfiske,