Drömgädda i dimman

Jag tillåter mig själv att njuta av stunden. Senhösten och början av 2015 har visat sig vara min tid. Fantastiskt skönt att se resultat för det slit och den tid jag lagt ner. Pannben är en bra grund för att lyckas inom fisket, men också motivation och en tro på det man gör. Att även acceptera ändringar av metod och teknik beroende på väderförhållanden är ett måste. Att inte få tunnelseende och bara nöta för nötandets skull, eller tappa motivationen och tillåta sig själv att slarva, eller ge upp. Tjusningen med fisket är att allt kan hända, när som helst, vilket driver många. Själv drivs jag av det faktum att man kan påverka sina chanser.

Förra veckan bestämde jag mig för att överge hemmasjön under en tid och testa annat. Första passet blev en närliggande sjö som är omtalad för stora gäddor, men som också knäckt många fiskare med dåliga resultat och ett till synes hopplöst fiske. Jag och min vapendragare körde en helgdag med varvat flötestrolling och vertikal utan några resultat att tala om. Veckan efter gav jag mig ut ensam till en annan närliggande sjö och fick ett i mina ögon mätt fantastiskt resultat då min erfarenhet av sjön är minimal. 6 gäddor upp med en topp på 7.3kg på 100cm, och två tappade.

Helgen efter detta var planen att åka mot den svåra sjön igen, men med snö och is på den branta rampen var vi tvugna att ändra planerna. Jag åkte till en annan sjö för att kontrollera rampen där, medan min vän åkte mot hemmasjön. Till mitt förtret var hela viken islagd när jag kom fram och jag såg att fler än jag varit där och vänt. Tur i oturen så var en av ramperna vid hemmsjön isfri, så vi möttes upp där och åkte ut i dimman.

Jag har varit ute i tjock dimma förr, men detta var något speciellt. Över det tjocka dimtäcket som täckte sjön var det blå himmel och solsken, vilket gjorde att det spegelblanka vattnet reflekterade ljusblått trots att det enda vi kunde se från båtarna var vitt dis. Det starka ljuset skapade en tjock regnbåge som tycktes landa bara 20 meter från båten. Magiskt är det enda sättet att beskriva det. Något jag förmodligen aldrig får uppleva igen.

Min plan var noga uträknad från början. Första timmarna lades på ett ställe jag vet är hett för att få ett hum om ifall gäddorna var så tröga som jag trodde de skulle vara. Det visade sig att jag hade rätt, och efter några timmar hade jag bara fått ett hugg på ett ytterspö, trots fina ekon på lodet. Jag förväntade mig att dimman skulle lätta under lunchtid, men den höll sig tät. Dock började solen gå bakom moln så jag bestämde mig för att flytta mot det tänkta fiskestället för dagen.

På vägen dit stannade jag till och körde en sträcka som jag var obekant med. Ganska lagom att lägga en timme på att lära sig en ny plats. Eftersom tanken från början var valet mellan två andra sjöar så hade jag med utrustning för flötestrolling och bottombouncing för abborre. När vi fick ställa in det fisket och åka ut på hemmasjön ändrades förutsättningarna och jag lånade istället en vertikaljigg av min vän. Spöt var ett nytt Sportex 15-28gram och det fick bekänna färg redan efter en snipa på denna okända sträcka. Tyvärr var det dött därefter och jag körde vidare.

Jag la ut spöna på nytt med nya mörtar, och förberedde mig på dagens bästa sträcka. Efter några hundra meter hade jag inte sett ett liv. Branten jag körde längs brukar hålla mycket betesfisk under varmare månader, men jag misstänkte att de flyttat sig utåt mot pelagin. Jag vände upp båten vid slutet av sträckan och drog mig ut mot djupare vatten.

Efter bara 10-20 meter såg jag början av en slöja på 15 meters djup över 25 meter på lodet. Det fina med en vindstilla dag när man kombinerar flötestrolling med vertikal är att man kan stänga av elmotorn snabbt och bromsa om man är duktig på att avläsa lodet och se pelagiska ekon i tid. Jag timade båtens inbromsning perfekt och släppte genast ner jiggen mot ett kolossalt eko på runt 8 meter. Ni andra som snöat in på vertikal och ofta fiskar pelagiskt vet vad jag pratar om. De ekona man bara ser vart tionde pass, men som alltid viker av eller bara ignorerar betet trots att man dunkar det i huvudet på dem.

Vattnet var 2.6-2.7 grader och jag visste att fisken var trög. Dessutom hade jag starka misstankar om gös eftersom den till synes stod helt stilla. Min Slug-Go stannade en meter över fisken och nu gjorde jag något som jag sällan gör under varmare tider. Jag lät jiggen vara nästintill helt stilla. I vanliga fall gör jag sporadiska knyck för att jiggen ska visa sidan till fisken, men jag kände att vattnet var för kallt för någon typ av rörelse. Jag satt på helspänn, och efter 20-30 sekunder utan någon reaktion så small det till ordenligt. Mothugget satt stenhårt och den klena abborrklingan böjde sig i en härlig båge.

Jag kände omedelbart tyngden av fisken då den inte flyttade sig en cm uppåt i vattenmassan. Istället gick den rakt ner och skakade på huvudet. Rycken och skakningarna gjorde mig än mer övertygad om gös, och med en sån tyngd i andra änden av linan så började adrenalinet pumpa hejdlöst. Tunnelseende, ångest, adrenalin och aggerande på ren instinkt fyllde ett par minuter av hektisk drillning. Upp, ner, upp, ner. Min sprillans nya shimano C14 jobbade hårt och 0.12 strikewire tänjdes till maxgränsen innan jag fick se en till synes enorm gädda komma upp från djupet. Varför jag säger enorm är för att buken var det första jag såg. Längden är svår att avgöra. 110 eller 125cm? Ingen aning, men att den ätit mer än den borde var solklart.

Efter en ganska klurig håvning där stjärten till en början inte ville över håvkanten kunde jag konstatera att jiggen bara satt med en krok i ena mungipan. Jag satte mig ner och vilade i några minuter innan jag ringde min vän för fotning. Det är såna här ögonblick jag lever för. Vilken upplevelse. Vikten stannade på 11900gram och längden på 117cm. Inget PB, men en av de häftigska fiskeupplevelserna jag haft. Jag kanske ska byta flötestrollingspöna från 2.25lb till 15-28g?

Blir spännande att se ifall jag kan hålla samma klass på fiskepassen framöver eller om det dör av.

Skitfiske,

Gädda, Gös och Lilleman

Följande inlägg är ej lämpligt för vuxna över 5 år...

Julledigheten går mot sitt slut, men innan vardagen smugit sig på så väntade en fantastisk dag på Mjörn. SMHI visade på knappa sekundmetern och flötestrolling stod på schemat. Tempen visade -4 när jag steg upp på morgonen och jag var orolig över rampen, men när jag väl kom ner till simmenäs så hade isen redan brutits av en mer morgonpigg gäddjägare. En bra start på dagen. Till och med motorn startade utan att jag höll på att dra mig till döds.

Tyvärr höll sig inte lyckan särskilt länge då viken jag tänkt börja fiska i var istäckt. Jag ringde en kompis och kollade läget på andra sidan sjön. Det var helt isfritt på de fristående grundflaken, men jag var inställd på grunt fiske, så jag valde att lägga all tid fram till lunch på ett relativt outforskat stråk. Jag blev snabbt positivt överraskad över mängden betesfisk samt finare ekon, men det börjat trögt.

Första hugget kom efter en halvtimme på ett paravanspö. Något överraskande då jag precis skulle styra ut från ett av alla områden i Mjörn där navionics skitko.. sjökort inte stämmer. Mörten låg strax över botten på bara 5 meters djup och flötet doppades två gånger snabbt innan jag ens hann reagera. Efter en titt på mörten, som såg helt orörd ut, gick misstankarna mot en abborre. Synd att den inte satt, om det nu inte var en snipa med trubbiga tänder.

En halvtimme därefter kom nästa hugg på samma spö. Även denna gång var flötet tillbaka lika snabbt som det försvann, och efter en titt på mörten som inte visade några tecken på överfall så började jag misstänka synfel. Eller gös? Ryktet går att gös fångats väldigt grunt.

Strax efter detta blev jag kissnödig. Folk säger att fisken hugger när man äter. Skitsnack, de hugger när man kissar. När jag grävt fram lilleman ur tolv lager krångelkläder och äntligen lyckats släppa på trycket så ser jag hur samma flöte dyker en tredje gång. Panik. Jag kniper åt och lägger ner det halvfulla öskaret på toften, och med lilleman fladdrande tar jag tag i spöt och drar till för kung och fosterland. Missad fisk. Ner med spöt igen och efter en stund minns jag att min kompis där nere förmodligen liknar en istapp. Helt plötsligt är jag mer kissnödig än innan och utan eftertanke tar jag tag i öskaret och svingar innehållet i en båge över halva båten. Kiss överallt. På toften, givarfästet, ekolodet, byxorna.. i ögonvrån ser jag hur ett av flötena börjar guppa. Skit samma. Jag försöker få tag på det lilla som är kvar av min före detta manlighet, men inser efter en stund att det är kört. Upp med alla gylfar och fram med en handduk. Sen står jag där med handduk i handen och GoPron rullande, och inser att kisset frusit till is.

Efter att ha ankrat upp med elmotorn, noga skrapat rent båten med handduken och raderat GoPro-kortet minst tre gånger så kunde jag äntligen fiska igen. Klockan började närma sig lunchtid och magen kurrade. Maten åkte fram, och mitt föregående påstående om att fisken inte nappar när man äter visade sig vara skitsnack. Den här gången åkte flötet på det andra paravanspöt och efter ett distinkt mothugg kände jag äntligen lite motstånd och dagens första kunde syna håvnätet. En slank varg strax över 90cm. Därefter small det gång på gång under den korta sträckan jag hade kvar av vasstråket. Några mindre fiskar kom upp och några tappades. Även en mindre samt en något större gös missades på vertikal efter en kort flytt mot ett nytt stråk. Trist att missa fisk, men huggen var försiktiga, förmodligen p.g.a. solsken och stiltje.

Efter detta bestämde jag mig för en längre flytt och åkte tvärs över sjön mot ett par grundflak som jag vet brukar hålla gädda. Jag sänkte ner två mörtar mot 6-9 meter den här gången, men hade kvar en runt 4 för pelagisk fisk. Första flaket höll knappt någon fisk alls och det dröjde innan det hände något, men när det väl small så small det ordentligt. Baitrunnern slirade och mothugget satt. Ytterligare en fin gädda strax över 90 kunde syna nätet, men den här gången med bättre kondition.

Solen var på väg ner efter detta men jag körde vidare då temperaturen hade gått upp en aning. Jag gled över det sista flaket som jag visste var riktigt hett och precis innan den bortre branten så small det på mörten närmast ytan, den här gången hade jag varken lilleman ute eller gaffeln i munnen, men däremot telefonen i örat. Mothugget satt lyckligtvis ändå, men fisken kändes annorlunda. Det ryckte ordentligt och första tanken var att jag lyckats kroka ytterligare en mjörnöring, men när fisken väl kom in under båten såg jag att det var en klotrund gös. Fantastisk kondition, men tyvärr saknade den längden som stannade på 80cm. Fotot blev tyvärr pannkaka det också, som allt annat förutom fisket den här dagen.

Några dagar innan stämde däremot det mesta. -10 var det när jag åkte ut, strax efter Fredrik Aremyr. Den här dagen var jag på väg att ge upp redan efter 2.5 timme p.g.a. den bitande kylan, men enveten som jag är körde jag lite längre, och det gav ett fantastiskt slut på fiskeåret 2014. En vacker dam på 9.4kg och 108cm som lurades av den största mörten jag kunde hitta. Tack Robert Jonsson for fina foton!