Julledigheten går mot sitt slut, men innan vardagen smugit sig på så väntade en fantastisk dag på Mjörn. SMHI visade på knappa sekundmetern och flötestrolling stod på schemat. Tempen visade -4 när jag steg upp på morgonen och jag var orolig över rampen, men när jag väl kom ner till simmenäs så hade isen redan brutits av en mer morgonpigg gäddjägare. En bra start på dagen. Till och med motorn startade utan att jag höll på att dra mig till döds.
Tyvärr höll sig inte lyckan särskilt länge då viken jag tänkt börja fiska i var istäckt. Jag ringde en kompis och kollade läget på andra sidan sjön. Det var helt isfritt på de fristående grundflaken, men jag var inställd på grunt fiske, så jag valde att lägga all tid fram till lunch på ett relativt outforskat stråk. Jag blev snabbt positivt överraskad över mängden betesfisk samt finare ekon, men det börjat trögt.
Första hugget kom efter en halvtimme på ett paravanspö. Något överraskande då jag precis skulle styra ut från ett av alla områden i Mjörn där navionics skitko.. sjökort inte stämmer. Mörten låg strax över botten på bara 5 meters djup och flötet doppades två gånger snabbt innan jag ens hann reagera. Efter en titt på mörten, som såg helt orörd ut, gick misstankarna mot en abborre. Synd att den inte satt, om det nu inte var en snipa med trubbiga tänder.
En halvtimme därefter kom nästa hugg på samma spö. Även denna gång var flötet tillbaka lika snabbt som det försvann, och efter en titt på mörten som inte visade några tecken på överfall så började jag misstänka synfel. Eller gös? Ryktet går att gös fångats väldigt grunt.
Strax efter detta blev jag kissnödig. Folk säger att fisken hugger när man äter. Skitsnack, de hugger när man kissar. När jag grävt fram lilleman ur tolv lager krångelkläder och äntligen lyckats släppa på trycket så ser jag hur samma flöte dyker en tredje gång. Panik. Jag kniper åt och lägger ner det halvfulla öskaret på toften, och med lilleman fladdrande tar jag tag i spöt och drar till för kung och fosterland. Missad fisk. Ner med spöt igen och efter en stund minns jag att min kompis där nere förmodligen liknar en istapp. Helt plötsligt är jag mer kissnödig än innan och utan eftertanke tar jag tag i öskaret och svingar innehållet i en båge över halva båten. Kiss överallt. På toften, givarfästet, ekolodet, byxorna.. i ögonvrån ser jag hur ett av flötena börjar guppa. Skit samma. Jag försöker få tag på det lilla som är kvar av min före detta manlighet, men inser efter en stund att det är kört. Upp med alla gylfar och fram med en handduk. Sen står jag där med handduk i handen och GoPron rullande, och inser att kisset frusit till is.
Efter att ha ankrat upp med elmotorn, noga skrapat rent båten med handduken och raderat GoPro-kortet minst tre gånger så kunde jag äntligen fiska igen. Klockan började närma sig lunchtid och magen kurrade. Maten åkte fram, och mitt föregående påstående om att fisken inte nappar när man äter visade sig vara skitsnack. Den här gången åkte flötet på det andra paravanspöt och efter ett distinkt mothugg kände jag äntligen lite motstånd och dagens första kunde syna håvnätet. En slank varg strax över 90cm. Därefter small det gång på gång under den korta sträckan jag hade kvar av vasstråket. Några mindre fiskar kom upp och några tappades. Även en mindre samt en något större gös missades på vertikal efter en kort flytt mot ett nytt stråk. Trist att missa fisk, men huggen var försiktiga, förmodligen p.g.a. solsken och stiltje.
Efter detta bestämde jag mig för en längre flytt och åkte tvärs över sjön mot ett par grundflak som jag vet brukar hålla gädda. Jag sänkte ner två mörtar mot 6-9 meter den här gången, men hade kvar en runt 4 för pelagisk fisk. Första flaket höll knappt någon fisk alls och det dröjde innan det hände något, men när det väl small så small det ordentligt. Baitrunnern slirade och mothugget satt. Ytterligare en fin gädda strax över 90 kunde syna nätet, men den här gången med bättre kondition.
Solen var på väg ner efter detta men jag körde vidare då temperaturen hade gått upp en aning. Jag gled över det sista flaket som jag visste var riktigt hett och precis innan den bortre branten så small det på mörten närmast ytan, den här gången hade jag varken lilleman ute eller gaffeln i munnen, men däremot telefonen i örat. Mothugget satt lyckligtvis ändå, men fisken kändes annorlunda. Det ryckte ordentligt och första tanken var att jag lyckats kroka ytterligare en mjörnöring, men när fisken väl kom in under båten såg jag att det var en klotrund gös. Fantastisk kondition, men tyvärr saknade den längden som stannade på 80cm. Fotot blev tyvärr pannkaka det också, som allt annat förutom fisket den här dagen.
Några dagar innan stämde däremot det mesta. -10 var det när jag åkte ut, strax efter Fredrik Aremyr. Den här dagen var jag på väg att ge upp redan efter 2.5 timme p.g.a. den bitande kylan, men enveten som jag är körde jag lite längre, och det gav ett fantastiskt slut på fiskeåret 2014. En vacker dam på 9.4kg och 108cm som lurades av den största mörten jag kunde hitta. Tack Robert Jonsson for fina foton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar