Long time no sea

Ja det var länge sen. Länge sen jag var på sjön, och länge sen jag postade på bloggen. Anledningen är både enkel och komplicerad. Enkelt sett så har det inte hänt något fiskerelaterat i mitt liv sen i November förra året, och eftersom bloggen är ämnad för fiske så har jag inte sett någon anledning till att skriva ett inlägg. Några har undrat varför bloggen legat i ide hela våren och nu, i samband med lite välkommet fiskeprylspill, så är det läge för en förklaring. Jag skall hålla mig kort för att inte förlora läsare i akut bloggläsningsdepression.

Förra året var ganska hektiskt. Jag trodde att det fanns oändligt med energi att ta av, men jag hade tyvärr fel. Åren innan hade tärt mer än jag kunde ana och reserverna var på väg ner i botten. Sex månaders körtelfeber 2010, hjärtmuskelinflammation 2012 och diverse privata komplikationer är inte bra byggstenar för en stabil hälsa. Kanske skulle jag insett det tidigare, men när man har kul är det svårt att sätta foten på bromsen. Min tillvaro som jag trivdes fantastiskt bra med satte skygglappar inför tröttheten och i November hade jag förbrukat mer energi än vad kroppen kunde ge.

För två månader sedan var det en mardröm att borsta tänderna, men idag är det bättre. Nu behöver jag inte spara energi för att orka lyfta tandborsten till munnen längre. Jag orkar t.o.m. jobba med båten en halvtimme varannan dag, vilket är fantastiskt. Målet är att orka handla, laga mat, fiska och jobba. Men just nu är jag glad över det lilla.

Förberedelserna är dock i full gång och äntligen har jag energi nog att kunna köpa in det som behövs för en eventuell höstsäsong. Det finns få saker som får upp humöret så som en leverans med fiskeprylar!

Underst ligger en ny matta från SavageGear, något jag saknade förra säsongen. Jag har en väldigt mjuk durk vilket gör att fisken ligger tryggt inför vägning, men med mattan under så får den extra skydd, och båten slipper skitas ner mer än nödvändigt. Åtta nya flöten från Fox med S-formad genomgång för linan är något jag tänkt införskaffa länge. Förutom vertikalfiske blir flötestrollingen något jag kommer lägga tid på. Nya spön ska införskaffas och även en frontmonterad elmotor, men det dröjer några månader. De relativt ovanliga spöna kommer inte till butik förrän i slutet av Augusti och elmotorn får vänta på skatteåterbäringen.

Tre paket Slug-Go, vilka var svåra att få tag på i slutet av förra året, blir ett välkommet bete inför hösten. Även en ny Fluorocarbontafs med en diameter på 0.51 är införskaffad. Förra året miste jag en uppsjö beten när jag råkade pricka sjövarg istället för gös och hoppas att jag slipper det i år. Utöver detta blev det ett standardköp av diverse småplock i form av skallar, sänken, swivels, clips m.m.

Som sagt så har jag lite energi över till båten och tiden spenderas till att finputsa allt jag kan. Jag hade problem med en blinkers på släpet förra året och problemet är löst. Jag bytte ut hela strömkabeln genom släpet och båda kontakterna. Jag har även beställt ett nytt glas till ena baklyset som är spräckt. Utöver det har jag smörjt kulhuset, stödhjulet, vinschen och diverse andra delar så att släpet är som nytt. Jag ska även börja kapa upp en durkplåt jag sparat hemma som skall fästas på släpet, en platå så man slipper balansera på ramen när man tar upp och i båten. Bilder på det kommer senare. När vet jag inte. Just nu orkar jag göra en kapning varannan dag, så nån gång i sommar.

Jag har även beställt en ny durkplåt som skall sitta i fronten på båten som fäste för elmotorn, och fler spöhållare anpassade för längre flötestrollingspön skall monteras så småningom. Så det finns att pilla med, vilket är skönt. Att ha något att göra är viktigt, och än mer viktigt - det får ta den tid det tar.

Skitfiske,

Tuff start på året

Det har varit sparsamt med uppdateringar på bloggen och anledningen är att det helt enkelt inte blivit något fiske, eller någonting annat för den delen. Det jag åkte på i slutet av November sitter fortfarande i lika hårt som innan och nu började precis sjunde sjukveckan för min del. Jag kände mig bättre efter 2.5 vecka vilket jag skrev i förra inlägget, men jag blev snabbt sämre igen. Nyårsafton spenderades i soffan det här året och många fina fiskedagar har passerat i slowmotion. Idag började första arbetsveckan för året och jag var tvungen att meddela chefen att jag fortfarande är dålig, vilket ger mig dåligt samvete och en underliggande stress att bli kvitt eländet. En jobbig start på året helt enkelt.

Tur i oturen så har flertalet dagar under ledigheten varit riktigt ruskiga och jag är glad att sjukdomen kom nu och inte för tre månader sedan. Om man ser till fisket så känner jag mig inte stressad alls, vilket är skönt. Båten står tryggt i garaget och motorn är nyservad, redo för att tas ut när isen bryter upp i vår. Min fiskesäsong är helt enkelt över, i alla fall som det ser ut nu. Däremot har allt annat som livet bjuder på också hamnat i stand-by läge och jag hoppas att jag får återgå till vardagen snart.

 

Något positivt har ändå lyckats ta sig igenom min lilla bubbla av hopplöshet, jag fick nämligen hem min morfars guldrulle från ABU. När jag ärvde den 40 år gamla rullen var den i ganska dåligt skick på utsidan. Saltvatten hade korroderat hela stativet och sidorna var nötta. Rullen gick dock fint så innandömet verkade vara intakt. Jag skickade in den på service i början av förra året och av någon anledning så glömdes den bort på ABU, ett par gånger, vilket får generera lite kritik från min sida. Jag ska inte gå in i detalj, men jag fick ringa ett par gånger under året innan de äntligen fick tummen ur, och i slutet av december fick jag hem den igen. Stativet är utbytt samt ett par delar inuti, bl.a. bromsbrickan. Alla reservdelar är original.

Frisk och fiskesugen

Äntligen! Vilken otroligt seg infektion. Två och en halv vecka däckad i soffan var inte planen den här hösten, men nu är jag på benen igen. Jag har ärligt talat inte tänkt mycket på fiske de senaste veckorna. Skönt att ta en paus ibland och bara koppla av. Fisket kan bli väldigt intensivt i perioder och man måste få ladda batterierna och tagga till. Något jag brukar göra under vintermånaderna, men än är inte säsongen över. Förhoppningsvis bjuder året på ett par båtpass till innan kylan smyger sig på ordentligt.

I slutet av veckan var jag tvungen att åka och serva samt vinterkonservera motorn. Det var något jag tänkte göra först i Januari strax innan avställning, men ett sent brev från Borås Marin förklarade att jag var tvungen att serva innan fredagen den 13:e för att garantin skulle fortfölja. Bara att bita i det sura äpplet och ta en dag i Borås. Något som avslutades avdäckad i soffan med en febertopp, men nu är i alla fall motorn servad och innan isen lägger sig får jag göra en ny vinterkonservering själv.

Igår var jag pigg nog för att ta tag i lite mindre projekt som jag hade i åtanke redan för tre veckor sedan. Jag tog bort de gamla splashguarden och gjorde nya, högre och tätare än innan. I samma vända bestämde jag mig för att ta bort elmotorfästet i aktern för att få en helt solid splashguard på babord sida och sälja min Minn Kota. Jag har inte varit nöjd med en aktermonterad elmotor och nästa år är planen att införskaffa en frontmonterad istället. Så mycket smidigare.

Splashguarden var väldigt enkel att göra. Jag köpta en skiva 4mm plastglas på biltema som jag skar med en vinkelslip. Jag värmde sedan plasten med en varmluftpistol och böjde till den en aning på toppen. Sen slipade jag kanterna med fint sandpapper. Gummit jag använda är 4mm mudflaps som jag hittade på Swedol.

Jag köpte ju ett givarfäste från Joakim på Z-bait för ett tag sedan som jag är väldigt nöjd med. Jag fick ju även en specialtillverkad vinkel för att kunna ha fästet horisontellt vid transport. Tyvärr sitter mina grabbräcken lite dumt så jag var tvungen att montera vinkeln på toften. Eller tyvärr kanske jag inte ska säga då jag faktiskt tyckte att lösningen blev bättre än att ha den på räcket.

Det ser rörigt ut med kablar överallt, men det kommer i sin ordning när fästet väl sitter på räcket. Jag är i alla fall toknöjd och nu har jag bara två saker att bocka av innan båten är så som jag planerade den vid inköpet 2011. Känns overkligt.

Skitfiske,

Att kämpa in i det sista

Jag vaknade i morse och efter att ha tagit en vända in i duschen och sen kylskåpet bestämde jag mig motvilligt att återgå till sängen. Efter två timmars oroliga feberdrömmar om tappade storgösar vaknade jag till och började grunna över föregående vecka. Hade jag blivit överkörd av ett godståg, eller fiskade jag för mycket?

De två veckor som föregick förra veckan hade jag en envis förkylning i kroppen. Träningen fick självklart avstås, men fisket kunde jag inte släppa. Jag körde igenom ett par lyckade fiskepass och förkylningen släppte äntligen förra Söndagen. Måndagen och Tisdagen spenderades på gymmet med ett stort leende - finns det något bättre än att bli frisk? I Onsdags tog jag en semesterdag p.g.a. ett underbart väder och istället för en välbehövlig vilodag var jag och en vän ut på sjön i 8 timmar. Kallt och tufft för kroppen, men inte tänkte jag på det när en grann gös kom upp i båten. Torsdagen och Fredagen spenderades sedvanligt också de på gymmet. Den här gången kanske leendet inte var lika stort, då jag började känna mig sliten.

Lördagen kom och med sol och nästan vindstilla kunde jag inte hålla mig, utan spenderade 8 timmar på sjön igen. Jag tog med mig sällskap den här gången och kunde guida till en riktigt fin gös på 81cm och 5.3kg. Efter lunch blev det för kallt för mitt sällskap, men jag stannade ute några timmar till och testade vectra heads förgäves. Jag har aldrig sett gösar fly så fort. Bits mört?

När jag ställt av båten och kom hem så kände jag mig helt mörbultad. En vecka helt utan vila, direkt efter två veckor av förkylning, var helt klart ett misstag. Men hissen gick inte enda upp. Jag hade ett inplanerat vertikalpass med en vän under Söndagen och enveten som jag är kunde jag inte säga nej, trots en prognos om nordanvind och minusgrader.

På Söndag morgon mådde jag bättre och åkte från Alingsås vid 7-tiden. Klockan 9 släppte vi jiggarna för första gången och dagen skulle visa sig vara trög. Det är en erkänt svårfiskad sjö och nordanvind på 5sm gjorde inte saken lättare. Jag fick ett nafs ganska omgående, och efter några timmar till small en gös på ordentligt. Tyvärr drog jag ut jiggen ur käften vid mothugget och vid lunchtid bar vi fortfarande det fula namnet.

Den tända grillen värmde gott och drev kylan ur kroppen. Min plan var att söka mig till lä medan min vän åkte motvind för att sedan söka medvind längs med hela sjön. Mitt val var en chansning då vi inte vet mycket om den sidan som då låg i lä, men det skulle visa sig vara rätt val. Det jag märkt under dagen var att gösarna behövde tid på sig, så länge de inte skyggade direkt, och den tiden var svår att ge med vinden vinande och båten farande som ett asplöv.

Jag började känna mig ganska matt vid det här laget och tänkte bege mig hemåt om jag inte hittade bra med fisk. Förmodligen skulle jag begett mig hem direkt, men istället hittade jag kanske dagens största samling av fiskbara ekon, och inte fan ger man upp då. Ner med favoritbetet som jag förbisett hela dagen och efter lite lirkande small första gösen på. Och vilken gös det var! Illamående och allmänt risig fick jag bekänna färg i en av årets härligaste fighter. Jag kunde inte hålla mig från att sporadiskt skratta rakt ut när den rusade ner mot 16-17 meter och förhoppningarna på ett nytt PB var högt. Men efter några minuter kom istället kanske världens starkaste bebisgös upp ur sjön. Lite missnöjd var jag, men vilken fight!

Strax efter detta kunde jag landa min första gös som jag med säkerhet kan säga att jag aldrig skulle fått utan StructureScan. Vilket underbart verktyg det är när man lär sig hur ska användas. Gösen stod på 6 meter över 16 meter och jag fick in en riktigt klar träff på barbord sida, men inte något på ekolodet. Jag svängde runt snabbt och fick en klockren fullträff. Ner med jiggen och pang! Efter kanske årets kortaste fight kunde jag landa en grann 6 kilos på 82cm!

Underbart resultat efter helgens kämpande. Illameånde och trötthet hade gått över, förmodligen p.g.a. adrenalinet, och jag körde på en timme till utan resultat. Gösarna var synbart mer intresserade nu, men tiden räckte inte till. Solen gick ner och när jag lutade mig över till fören för att fixa till givarfästet frös brallorna fast i toften. Då bestämde jag mig för att fisket var över.

Så var det värt det? Jag fick ytterligare ett par härliga fiskeminnen, men det är aldrig värt att riskera hälsan. Nu tar jag det lugnare framöver, när man väl är på sjön ska man kunna njuta.

Skitfiske,

Kallt, kallare, svinkallt

Kylan börjar komma på allvar och helgens 8-timmars pass var riktigt tufft. När jag kom till rampen vid gryningen var båten istäckt och tempen nere vid -4 grader. Passet innan, då jag testade min nya utrustning, var frustrerande p.g.a 50/200 givaren men även för att jag fick tre ordentligt påslag som alla resulterade i tappad fisk. Varje gång fick jag med gösen upp ett par meter innan den släppte taget om jiggen, och det var tydligt att de bara hade tagit över stjärten.

Det här passet ändrade jag mina stingers och satte dem ett par cm längre bak, och det visade sig vara ett vinnande koncept. Redan efter en timme tog första gösen och efter en kort fight landade jag dagens största på 6.25kg och 84cm. Stingerkroken satt längst ut i mungipan. Efter detta steg solen sakta och gösarna blev allt svårare att hitta. Vid lunch hade varken jag eller polaren fått fler påslag så vi åkte över till andra sidan Mjörn. Tyvärr var det inte fler ekon där, men efter ett par timmars nötande lyckades jag landa två till i mindre storlek samt en gädda.

Vissa pass i höst har varit riktigt tröga. Ibland är det bara svårt att hitta fisk, och ibland hittar man fisk men de vägrar ta. I helgen blir det två pass för min del och jag hoppas att ett av dem blir riktigt bra. Jag ser ut att bli ensam på Mjörn i morgon men på Söndag åker jag och en vän iväg och testar en intressant sjö som vi vet ska hålla större exemplar. Spännande!

Skitfiske,

Nya prylar i båten

De senaste månaderna har jag klurat och planerat över diverse uppdateringar av båten. Jag ville först och främst uppgradera tekniken med ett extra lod ihop med StructureScan, men samtidigt byta givarfäste och ekolodsfäste. Det gamla givarfästet skulle omöjligt hålla för både en 83/200 och en LSS-2 (ekolodsgivare och StructureScangivare), samt att min förra lösning på ekolodsfäste inte skulle fungera med två lod i båten. I videon nedan visar jag prylarna och förklarar hur jag gjort innan, samt hur jag gjort nu.

Som jag skriver i slutet av klippet så fick jag allt på GoPron, men att visa två timmars installation snabbt, utan att riskera epilepsi, skulle kräva ett klipp på minst 30 minuter. Och det tror jag inte att någon är intresserad av. Därför plåtade jag prylarna istället och visar lösningarna nedan. Men först en Review!

Lowrance HST-DFSBL
Jag bytte som sagt till lowrance 50/200-givare i helgen (tjockisan jag visar i klippet), och hann göra ett ordentligt test i söndags. Enligt Spec har givaren 12 grader vid 200kHz och 35 grader vid 50kHz. Jag är ju en av väldigt få som åker runt på sjön med 83kHz, alltså 60 grader, och mina förhoppningar var att 35 grader skulle bli optimalt - både till sökning och själva prickskyttet. Förutom vinkeln så ska elementen i 50/200-givaren hålla högre kvalitet än 83/200 och är egentligen till för djupare vatten. Mjörn, som är min hemmasjö, håller relativt stora djup (för att vara en insjö) och vi fiskar allt som oftast över 25-30 meter, vilket enligt min erfarenhet kan skapa störningar för 83/200-givaren. Min tanke var att slippa störningarna genom att uppgradera givaren.

Ack så fel jag hade. Vid första anblick klumpades ekona ihop, och 50/200 utan något ytstörningsfilter eller klutterfilter ser ungefär ut som en 83/200 med båda filtren på medel eller hög, vilket medför att betesfisken blir stora samlingar av små färgade klumpar. Förutom detta så tyckte jag att givaren gav väldigt inkonsekventa ekon. När jag parkerade över större fisk så pulserade ekona mer än vanligt, trots att fisken inte verkade röra sig aktivt, och ibland tappade givaren ekot helt en sekund för att sedan få en fullträff. Men det största problemet var att se jiggen. Vinkeln verkade inte ha någon större betydelse, jiggen syntes knappt hur den än låg under givaren. Jag vinklade givaren, vinklade fästet, ändrade inställningar och bytte kHz. Inget fungerade. Givaren tog helt enkelt knappt upp ett eko från jiggen. Till slut testade jag att åka in till lä och doppa jiggen precis under givaren. Detta skulle skapa en stor gul ellips med en 83/200, men med 50/200-givaren fick jag ingen träff alls. De två återstående fisketimmarna körde jag med aktergivaren.

Lowrance HDS-7 Touch
Vilken underbar enhet! Jag har kört med en HDS-5 under året som varit, och innan dess har jag haft en Elite-5 samt en Mark-5x. Att använda en HDS-7 Touch var som att förflytta sig från 90-talet till 2013, äntligen. Menynavigeringen går snabbt och är helt utan lagg. Om du vill byta från ett fönster till ett annat så går det på en millisekund, något man verkligen inte kan säga om en HDS-5.

Innan jag satte på lodet hade jag skummat igenom den 116 sidor långa manualen, så jag hade lite pejl på enheten från början, men jag får ändå hävda att den är väldigt enkel att greppa. Framförallt om man använt en enhet från Lowrance sedan innan, då menyerna och inställningarna är väldigt lika. Jag har testat enheten i sammanlagt 16 timmar och använt mig av StructureScan ihop med Plotter. Jag fick även låna en väns Navionics-kort igår och enheten hade inga problem med att ta emot datan - Plug&Play!

Som ni förstår blev jag omedelbart förtjust i min nya leksak, men inte helt oväntat finns det även en del nackdelar som jag redan upptäckt. Ingen ros utan ris, eller nåt.. i vilket fall som helst så finns det en del detaljer i menysystemet som kunde gjorts betydligt bättre. Om du vill minimera menyn på höger sida så får du hålla fingret i ytterkant och dra den mot höger. Det går bra, men det finns ingen yta i menyn som är helt ren, allt är knappar, så när du trycker och drar menyn så kommer du samtidigt hålla nere en knapp till någon funktion. När enheten förstår att du drar menyn och vill minimera så bortser den från knapptrycket, men om du råkar släppa så kommer du helt enkelt trycka på knappen istället för att minimera menyn. Ytterligare en otroligt störande sak är Meny-ikonen längst upp till höger när menyn är minimerad. När du använder StructureScan går historiker uppifrån och ner, du tittat alltså längst upp på fönstret, och en yta på två cm längst upp till höger (som är väldigt viktigt att se) är nu blockad av Meny-ikonen.

Annars är enheten som sagt fantastiskt och jag kan varmt rekommendera den. Spår och Waypoints är väldigt lätt att strukturera och systemet är enkelt att förstå. Rutter, ekolod och downscan är något jag måste kolla mer på. StructureScan däremot kommer jag diskutera en hel del nästa säsong, men en kortare review kommer på bloggen innan årsslutet. Nedan ser ni givarfästet från Z-bait och hur jag fäst ekoloden med två RAM-fästen.

Skitfiske,

Drömgädda och ny vlogg!

Vilken helg! Nu har jag börjat smälta vad som egentligen hände i lördags, och känslan är fantastisk. Jag ska inte dra ut på historien, utan bara berätta lite kort om hur helgen såg ut. I fredags hade jag varit hemma från jobbet i några dagar p.g.a. en förkylning, så tanken var att inte fiska alls. Men jag förberedde ändå grejerna på kvällen och sa till Björn att jag skulle sova ut för att sedan se om jag orkade ta mig till sjön. När jag vaknade vid 8-tiden var vädret bra och kroppen kändes hyfsad, så jag kunde inte låta bli utan stressade iväg för att hämta båten.

Jag kom till vattnet strax efter tio och då hade Björn redan varit ute ett tag. Han såg glad ut när jag kom ut och det verkade som att det för en gångs skull var relativt enkelt att hitta bra ekon i området. Vi la båtarna bredvid varandra och snackade lite skit medan jag gjorde i ordning lod och tacklade spöt. Av någon anledning så kände jag för limegrönt. Kanske för att jag fortfarande var inställd på gädda sen passet i Anten? Det fick i alla fall bli en 20cm Westin i färgen Slime som tacklades först.

Jag började direkt söka mig runt ett grund som alltid håller bra med betesfisk där gäddorna samlas. Efter drygt en timmes letande åkte jag tvärs över grundet för att komma till andra sidan och gled över ett ganska fint eko på 7-8 meters djup, strax över botten. Det blåste en del, så jag styrde upp båten en bit längre bort och bestämde mig för att göra en drift. När jag kom förbi ekot igen hade jag lite slack och såg inte vad som hände vid betet, men det nöp till lite lätt först, och någon sekund senare small det till ordentligt. Som tur var så hade jag min GoPro på och allt är på filmklippet nedan!

Jag fattade inte hur stor den var förrän jag ringt Björn och började lossa krokarna från håven. Det var svårt att se hur lång den var, men huvudet var enormt. När Björn kom fram och jag lyfte upp gäddan en bit ur håven började vi båda förstå vilken storlek det handlade om och adrenalinet forsade genom kroppen. Björn: "Du skakar lite!".. no shit.. =)

Filmen nedan är ifrån i söndags där jag klipper in drillningen, samt ett hugg jag fick strax efter. Se spöböjningen på andra klippet när linan går, fy fan va tungt det var i linändan. Även om jag är fantastiskt lycklig över drömgäddan så kan jag inte sluta fundera på vad det var som tog jiggen en andra gång..

Glöm inte HD!