Att kämpa in i det sista

Jag vaknade i morse och efter att ha tagit en vända in i duschen och sen kylskåpet bestämde jag mig motvilligt att återgå till sängen. Efter två timmars oroliga feberdrömmar om tappade storgösar vaknade jag till och började grunna över föregående vecka. Hade jag blivit överkörd av ett godståg, eller fiskade jag för mycket?

De två veckor som föregick förra veckan hade jag en envis förkylning i kroppen. Träningen fick självklart avstås, men fisket kunde jag inte släppa. Jag körde igenom ett par lyckade fiskepass och förkylningen släppte äntligen förra Söndagen. Måndagen och Tisdagen spenderades på gymmet med ett stort leende - finns det något bättre än att bli frisk? I Onsdags tog jag en semesterdag p.g.a. ett underbart väder och istället för en välbehövlig vilodag var jag och en vän ut på sjön i 8 timmar. Kallt och tufft för kroppen, men inte tänkte jag på det när en grann gös kom upp i båten. Torsdagen och Fredagen spenderades sedvanligt också de på gymmet. Den här gången kanske leendet inte var lika stort, då jag började känna mig sliten.

Lördagen kom och med sol och nästan vindstilla kunde jag inte hålla mig, utan spenderade 8 timmar på sjön igen. Jag tog med mig sällskap den här gången och kunde guida till en riktigt fin gös på 81cm och 5.3kg. Efter lunch blev det för kallt för mitt sällskap, men jag stannade ute några timmar till och testade vectra heads förgäves. Jag har aldrig sett gösar fly så fort. Bits mört?

När jag ställt av båten och kom hem så kände jag mig helt mörbultad. En vecka helt utan vila, direkt efter två veckor av förkylning, var helt klart ett misstag. Men hissen gick inte enda upp. Jag hade ett inplanerat vertikalpass med en vän under Söndagen och enveten som jag är kunde jag inte säga nej, trots en prognos om nordanvind och minusgrader.

På Söndag morgon mådde jag bättre och åkte från Alingsås vid 7-tiden. Klockan 9 släppte vi jiggarna för första gången och dagen skulle visa sig vara trög. Det är en erkänt svårfiskad sjö och nordanvind på 5sm gjorde inte saken lättare. Jag fick ett nafs ganska omgående, och efter några timmar till small en gös på ordentligt. Tyvärr drog jag ut jiggen ur käften vid mothugget och vid lunchtid bar vi fortfarande det fula namnet.

Den tända grillen värmde gott och drev kylan ur kroppen. Min plan var att söka mig till lä medan min vän åkte motvind för att sedan söka medvind längs med hela sjön. Mitt val var en chansning då vi inte vet mycket om den sidan som då låg i lä, men det skulle visa sig vara rätt val. Det jag märkt under dagen var att gösarna behövde tid på sig, så länge de inte skyggade direkt, och den tiden var svår att ge med vinden vinande och båten farande som ett asplöv.

Jag började känna mig ganska matt vid det här laget och tänkte bege mig hemåt om jag inte hittade bra med fisk. Förmodligen skulle jag begett mig hem direkt, men istället hittade jag kanske dagens största samling av fiskbara ekon, och inte fan ger man upp då. Ner med favoritbetet som jag förbisett hela dagen och efter lite lirkande small första gösen på. Och vilken gös det var! Illamående och allmänt risig fick jag bekänna färg i en av årets härligaste fighter. Jag kunde inte hålla mig från att sporadiskt skratta rakt ut när den rusade ner mot 16-17 meter och förhoppningarna på ett nytt PB var högt. Men efter några minuter kom istället kanske världens starkaste bebisgös upp ur sjön. Lite missnöjd var jag, men vilken fight!

Strax efter detta kunde jag landa min första gös som jag med säkerhet kan säga att jag aldrig skulle fått utan StructureScan. Vilket underbart verktyg det är när man lär sig hur ska användas. Gösen stod på 6 meter över 16 meter och jag fick in en riktigt klar träff på barbord sida, men inte något på ekolodet. Jag svängde runt snabbt och fick en klockren fullträff. Ner med jiggen och pang! Efter kanske årets kortaste fight kunde jag landa en grann 6 kilos på 82cm!

Underbart resultat efter helgens kämpande. Illameånde och trötthet hade gått över, förmodligen p.g.a. adrenalinet, och jag körde på en timme till utan resultat. Gösarna var synbart mer intresserade nu, men tiden räckte inte till. Solen gick ner och när jag lutade mig över till fören för att fixa till givarfästet frös brallorna fast i toften. Då bestämde jag mig för att fisket var över.

Så var det värt det? Jag fick ytterligare ett par härliga fiskeminnen, men det är aldrig värt att riskera hälsan. Nu tar jag det lugnare framöver, när man väl är på sjön ska man kunna njuta.

Skitfiske,