Att kämpa in i det sista

Jag vaknade i morse och efter att ha tagit en vända in i duschen och sen kylskåpet bestämde jag mig motvilligt att återgå till sängen. Efter två timmars oroliga feberdrömmar om tappade storgösar vaknade jag till och började grunna över föregående vecka. Hade jag blivit överkörd av ett godståg, eller fiskade jag för mycket?

De två veckor som föregick förra veckan hade jag en envis förkylning i kroppen. Träningen fick självklart avstås, men fisket kunde jag inte släppa. Jag körde igenom ett par lyckade fiskepass och förkylningen släppte äntligen förra Söndagen. Måndagen och Tisdagen spenderades på gymmet med ett stort leende - finns det något bättre än att bli frisk? I Onsdags tog jag en semesterdag p.g.a. ett underbart väder och istället för en välbehövlig vilodag var jag och en vän ut på sjön i 8 timmar. Kallt och tufft för kroppen, men inte tänkte jag på det när en grann gös kom upp i båten. Torsdagen och Fredagen spenderades sedvanligt också de på gymmet. Den här gången kanske leendet inte var lika stort, då jag började känna mig sliten.

Lördagen kom och med sol och nästan vindstilla kunde jag inte hålla mig, utan spenderade 8 timmar på sjön igen. Jag tog med mig sällskap den här gången och kunde guida till en riktigt fin gös på 81cm och 5.3kg. Efter lunch blev det för kallt för mitt sällskap, men jag stannade ute några timmar till och testade vectra heads förgäves. Jag har aldrig sett gösar fly så fort. Bits mört?

När jag ställt av båten och kom hem så kände jag mig helt mörbultad. En vecka helt utan vila, direkt efter två veckor av förkylning, var helt klart ett misstag. Men hissen gick inte enda upp. Jag hade ett inplanerat vertikalpass med en vän under Söndagen och enveten som jag är kunde jag inte säga nej, trots en prognos om nordanvind och minusgrader.

På Söndag morgon mådde jag bättre och åkte från Alingsås vid 7-tiden. Klockan 9 släppte vi jiggarna för första gången och dagen skulle visa sig vara trög. Det är en erkänt svårfiskad sjö och nordanvind på 5sm gjorde inte saken lättare. Jag fick ett nafs ganska omgående, och efter några timmar till small en gös på ordentligt. Tyvärr drog jag ut jiggen ur käften vid mothugget och vid lunchtid bar vi fortfarande det fula namnet.

Den tända grillen värmde gott och drev kylan ur kroppen. Min plan var att söka mig till lä medan min vän åkte motvind för att sedan söka medvind längs med hela sjön. Mitt val var en chansning då vi inte vet mycket om den sidan som då låg i lä, men det skulle visa sig vara rätt val. Det jag märkt under dagen var att gösarna behövde tid på sig, så länge de inte skyggade direkt, och den tiden var svår att ge med vinden vinande och båten farande som ett asplöv.

Jag började känna mig ganska matt vid det här laget och tänkte bege mig hemåt om jag inte hittade bra med fisk. Förmodligen skulle jag begett mig hem direkt, men istället hittade jag kanske dagens största samling av fiskbara ekon, och inte fan ger man upp då. Ner med favoritbetet som jag förbisett hela dagen och efter lite lirkande small första gösen på. Och vilken gös det var! Illamående och allmänt risig fick jag bekänna färg i en av årets härligaste fighter. Jag kunde inte hålla mig från att sporadiskt skratta rakt ut när den rusade ner mot 16-17 meter och förhoppningarna på ett nytt PB var högt. Men efter några minuter kom istället kanske världens starkaste bebisgös upp ur sjön. Lite missnöjd var jag, men vilken fight!

Strax efter detta kunde jag landa min första gös som jag med säkerhet kan säga att jag aldrig skulle fått utan StructureScan. Vilket underbart verktyg det är när man lär sig hur ska användas. Gösen stod på 6 meter över 16 meter och jag fick in en riktigt klar träff på barbord sida, men inte något på ekolodet. Jag svängde runt snabbt och fick en klockren fullträff. Ner med jiggen och pang! Efter kanske årets kortaste fight kunde jag landa en grann 6 kilos på 82cm!

Underbart resultat efter helgens kämpande. Illameånde och trötthet hade gått över, förmodligen p.g.a. adrenalinet, och jag körde på en timme till utan resultat. Gösarna var synbart mer intresserade nu, men tiden räckte inte till. Solen gick ner och när jag lutade mig över till fören för att fixa till givarfästet frös brallorna fast i toften. Då bestämde jag mig för att fisket var över.

Så var det värt det? Jag fick ytterligare ett par härliga fiskeminnen, men det är aldrig värt att riskera hälsan. Nu tar jag det lugnare framöver, när man väl är på sjön ska man kunna njuta.

Skitfiske,

Kallt, kallare, svinkallt

Kylan börjar komma på allvar och helgens 8-timmars pass var riktigt tufft. När jag kom till rampen vid gryningen var båten istäckt och tempen nere vid -4 grader. Passet innan, då jag testade min nya utrustning, var frustrerande p.g.a 50/200 givaren men även för att jag fick tre ordentligt påslag som alla resulterade i tappad fisk. Varje gång fick jag med gösen upp ett par meter innan den släppte taget om jiggen, och det var tydligt att de bara hade tagit över stjärten.

Det här passet ändrade jag mina stingers och satte dem ett par cm längre bak, och det visade sig vara ett vinnande koncept. Redan efter en timme tog första gösen och efter en kort fight landade jag dagens största på 6.25kg och 84cm. Stingerkroken satt längst ut i mungipan. Efter detta steg solen sakta och gösarna blev allt svårare att hitta. Vid lunch hade varken jag eller polaren fått fler påslag så vi åkte över till andra sidan Mjörn. Tyvärr var det inte fler ekon där, men efter ett par timmars nötande lyckades jag landa två till i mindre storlek samt en gädda.

Vissa pass i höst har varit riktigt tröga. Ibland är det bara svårt att hitta fisk, och ibland hittar man fisk men de vägrar ta. I helgen blir det två pass för min del och jag hoppas att ett av dem blir riktigt bra. Jag ser ut att bli ensam på Mjörn i morgon men på Söndag åker jag och en vän iväg och testar en intressant sjö som vi vet ska hålla större exemplar. Spännande!

Skitfiske,

Nya prylar i båten

De senaste månaderna har jag klurat och planerat över diverse uppdateringar av båten. Jag ville först och främst uppgradera tekniken med ett extra lod ihop med StructureScan, men samtidigt byta givarfäste och ekolodsfäste. Det gamla givarfästet skulle omöjligt hålla för både en 83/200 och en LSS-2 (ekolodsgivare och StructureScangivare), samt att min förra lösning på ekolodsfäste inte skulle fungera med två lod i båten. I videon nedan visar jag prylarna och förklarar hur jag gjort innan, samt hur jag gjort nu.

Som jag skriver i slutet av klippet så fick jag allt på GoPron, men att visa två timmars installation snabbt, utan att riskera epilepsi, skulle kräva ett klipp på minst 30 minuter. Och det tror jag inte att någon är intresserad av. Därför plåtade jag prylarna istället och visar lösningarna nedan. Men först en Review!

Lowrance HST-DFSBL
Jag bytte som sagt till lowrance 50/200-givare i helgen (tjockisan jag visar i klippet), och hann göra ett ordentligt test i söndags. Enligt Spec har givaren 12 grader vid 200kHz och 35 grader vid 50kHz. Jag är ju en av väldigt få som åker runt på sjön med 83kHz, alltså 60 grader, och mina förhoppningar var att 35 grader skulle bli optimalt - både till sökning och själva prickskyttet. Förutom vinkeln så ska elementen i 50/200-givaren hålla högre kvalitet än 83/200 och är egentligen till för djupare vatten. Mjörn, som är min hemmasjö, håller relativt stora djup (för att vara en insjö) och vi fiskar allt som oftast över 25-30 meter, vilket enligt min erfarenhet kan skapa störningar för 83/200-givaren. Min tanke var att slippa störningarna genom att uppgradera givaren.

Ack så fel jag hade. Vid första anblick klumpades ekona ihop, och 50/200 utan något ytstörningsfilter eller klutterfilter ser ungefär ut som en 83/200 med båda filtren på medel eller hög, vilket medför att betesfisken blir stora samlingar av små färgade klumpar. Förutom detta så tyckte jag att givaren gav väldigt inkonsekventa ekon. När jag parkerade över större fisk så pulserade ekona mer än vanligt, trots att fisken inte verkade röra sig aktivt, och ibland tappade givaren ekot helt en sekund för att sedan få en fullträff. Men det största problemet var att se jiggen. Vinkeln verkade inte ha någon större betydelse, jiggen syntes knappt hur den än låg under givaren. Jag vinklade givaren, vinklade fästet, ändrade inställningar och bytte kHz. Inget fungerade. Givaren tog helt enkelt knappt upp ett eko från jiggen. Till slut testade jag att åka in till lä och doppa jiggen precis under givaren. Detta skulle skapa en stor gul ellips med en 83/200, men med 50/200-givaren fick jag ingen träff alls. De två återstående fisketimmarna körde jag med aktergivaren.

Lowrance HDS-7 Touch
Vilken underbar enhet! Jag har kört med en HDS-5 under året som varit, och innan dess har jag haft en Elite-5 samt en Mark-5x. Att använda en HDS-7 Touch var som att förflytta sig från 90-talet till 2013, äntligen. Menynavigeringen går snabbt och är helt utan lagg. Om du vill byta från ett fönster till ett annat så går det på en millisekund, något man verkligen inte kan säga om en HDS-5.

Innan jag satte på lodet hade jag skummat igenom den 116 sidor långa manualen, så jag hade lite pejl på enheten från början, men jag får ändå hävda att den är väldigt enkel att greppa. Framförallt om man använt en enhet från Lowrance sedan innan, då menyerna och inställningarna är väldigt lika. Jag har testat enheten i sammanlagt 16 timmar och använt mig av StructureScan ihop med Plotter. Jag fick även låna en väns Navionics-kort igår och enheten hade inga problem med att ta emot datan - Plug&Play!

Som ni förstår blev jag omedelbart förtjust i min nya leksak, men inte helt oväntat finns det även en del nackdelar som jag redan upptäckt. Ingen ros utan ris, eller nåt.. i vilket fall som helst så finns det en del detaljer i menysystemet som kunde gjorts betydligt bättre. Om du vill minimera menyn på höger sida så får du hålla fingret i ytterkant och dra den mot höger. Det går bra, men det finns ingen yta i menyn som är helt ren, allt är knappar, så när du trycker och drar menyn så kommer du samtidigt hålla nere en knapp till någon funktion. När enheten förstår att du drar menyn och vill minimera så bortser den från knapptrycket, men om du råkar släppa så kommer du helt enkelt trycka på knappen istället för att minimera menyn. Ytterligare en otroligt störande sak är Meny-ikonen längst upp till höger när menyn är minimerad. När du använder StructureScan går historiker uppifrån och ner, du tittat alltså längst upp på fönstret, och en yta på två cm längst upp till höger (som är väldigt viktigt att se) är nu blockad av Meny-ikonen.

Annars är enheten som sagt fantastiskt och jag kan varmt rekommendera den. Spår och Waypoints är väldigt lätt att strukturera och systemet är enkelt att förstå. Rutter, ekolod och downscan är något jag måste kolla mer på. StructureScan däremot kommer jag diskutera en hel del nästa säsong, men en kortare review kommer på bloggen innan årsslutet. Nedan ser ni givarfästet från Z-bait och hur jag fäst ekoloden med två RAM-fästen.

Skitfiske,

Drömgädda och ny vlogg!

Vilken helg! Nu har jag börjat smälta vad som egentligen hände i lördags, och känslan är fantastisk. Jag ska inte dra ut på historien, utan bara berätta lite kort om hur helgen såg ut. I fredags hade jag varit hemma från jobbet i några dagar p.g.a. en förkylning, så tanken var att inte fiska alls. Men jag förberedde ändå grejerna på kvällen och sa till Björn att jag skulle sova ut för att sedan se om jag orkade ta mig till sjön. När jag vaknade vid 8-tiden var vädret bra och kroppen kändes hyfsad, så jag kunde inte låta bli utan stressade iväg för att hämta båten.

Jag kom till vattnet strax efter tio och då hade Björn redan varit ute ett tag. Han såg glad ut när jag kom ut och det verkade som att det för en gångs skull var relativt enkelt att hitta bra ekon i området. Vi la båtarna bredvid varandra och snackade lite skit medan jag gjorde i ordning lod och tacklade spöt. Av någon anledning så kände jag för limegrönt. Kanske för att jag fortfarande var inställd på gädda sen passet i Anten? Det fick i alla fall bli en 20cm Westin i färgen Slime som tacklades först.

Jag började direkt söka mig runt ett grund som alltid håller bra med betesfisk där gäddorna samlas. Efter drygt en timmes letande åkte jag tvärs över grundet för att komma till andra sidan och gled över ett ganska fint eko på 7-8 meters djup, strax över botten. Det blåste en del, så jag styrde upp båten en bit längre bort och bestämde mig för att göra en drift. När jag kom förbi ekot igen hade jag lite slack och såg inte vad som hände vid betet, men det nöp till lite lätt först, och någon sekund senare small det till ordentligt. Som tur var så hade jag min GoPro på och allt är på filmklippet nedan!

Jag fattade inte hur stor den var förrän jag ringt Björn och började lossa krokarna från håven. Det var svårt att se hur lång den var, men huvudet var enormt. När Björn kom fram och jag lyfte upp gäddan en bit ur håven började vi båda förstå vilken storlek det handlade om och adrenalinet forsade genom kroppen. Björn: "Du skakar lite!".. no shit.. =)

Filmen nedan är ifrån i söndags där jag klipper in drillningen, samt ett hugg jag fick strax efter. Se spöböjningen på andra klippet när linan går, fy fan va tungt det var i linändan. Även om jag är fantastiskt lycklig över drömgäddan så kan jag inte sluta fundera på vad det var som tog jiggen en andra gång..

Glöm inte HD!

Vertikal på Anten och ny vlogg!

Var och rekade Anten för ett tag sedan och testade samtidigt min nya GoPro tillsammans med myggan jag köpte för ett tag sedan. Det är ett ganska långt försnack, men efter det visas en timmes vertikalfiske komprimerat till 12-14 minuter.

Glöm inte HD!

Motor vs Sten

Det blev äntligen uppehåll i lördags så jag och Björn stack iväg till Mjörn tidigt på morgonen. Eftersom vi fiskar närmare rampen som Björn använder så valde jag att åka dit istället för att behöva transportera båten en längre sträcka över vattnet. Jag fick en vägbeskrivning men när jag väl kom fram till svängen jag borde valt blev jag misstänksam och åkte vidare, jag hade för mig att jag sett en ramp längre fram, och visst hade jag rätt i det. Tyvärr var det fel ramp. Det ligger tydligen två ramper inte långt ifrån varandra, men det hade jag ingen aning om då.

Rampen var av betong och det var inga större problem att köra ner båten trots att det var brant. När jag väl puttade i den så märkte jag att det låg en del sten i vattnet, så istället för att hoppa i så förde jag båten 15-20 meter ut mot en brygga som kändes säker. Väl i båten sänkte jag ner motorn och tittade ner, men såg inget konstigt. Vattnet var mörkt och siktdjupet var förmodligen inte mer än 20-30 cm, men eftersom jag låg vid en brygga så tänkte jag att djupet var okej, så jag startade upp motorn och la i backen. Efter bara en meter gick jag på stenen och det small ordentligt. Jag hade inte fått upp mycket till fart som tur var och motorn la av direkt, vilket jag är tacksam över.

Det är första gången jag går på en sten med en båt, någonsin. Jag förväntade mig en starkare reaktion från min sida, men jag kände mig ändå lugn när jag tog upp motorn igen och inspekterade propellern. Det visade sig att stenen stack tillräckligt högt upp för att ta proppen rakt på och inte underifrån, vilket gjorde att cylindern tog smällen medan bladen klarade sig. Tur i oturen! Motorn startade fint och gick bra hela dagen, så ingen större skada skedd, men det satt ändå i bakhuvudet och påverkade hela fisketuren negativt.

Det visade sig bli en trög fiskedag för både mig och Björn. Gösen var inte på hugget, vilket inte alls var oväntat, men däremot var det väldigt svårt att hitta fisk. Jag har inte varit med om att det varit så svårt någon gång i år. Jag hittade drygt tre någorlunda fiskbara ekon i timmen, vilket verkligen testade tålamodet. Sen var fiskarna väldigt aktiva hela dagen. Ofta när jag kom över en fisk så hann jag inte backa och släppa ner innan den försvann.

Björn lyckades i alla fall spräcka nollan med en 71cm efter två timmar och jag tog min första på runt 75cm strax innan lunch. Efter lite varm mat i magen bestämde vi oss för att försöka hitta större bestånd av gös men det visade sig vara ett misstag. Jag tog en ordentlig sväng och rekade en stor yta helt utan framgång. En liten gädda på 2kg tog strax under ytan, men annars hittade jag bara två-tre fiskbara ekon på två timmars sökande. Så istället återvände vi till vår ursprungliga plats och fortsatte att söka av större bestånd av betesfisk. Jag hade ett nafs från ett av de större ekona vilket resulterade i en avbiten Ismo, men annars blev det inget mer. Men det var i alla fall en fantastiskt vacker dag på sjön!

Just nu sitter jag och kollar igenom allt filmmaterial från helgen. Jag testade min GoPro, min nya Mic och att spela upp ekolodslogg via Sonarviewer. Så jag har lite att pyssla med. Allt för att göra riktigt bra vloggar i framtiden! Men det är fortfarande en bit kvar innan allt sitter som det ska. Uppdatering kommer och förhoppningsvis kan jag visa ett klipp från helgen här så småningom.

Sen testade jag naturligtvis nya RAM-fästet till lodet och är mycket positiv. Det är kablar överallt just nu då jag väntar på att installera allt korrekt tills min HDS-7a och mitt nya givarfäste kommer, men själva fästet funkade klockrent.

Skitfiske,

Intervju med Cecilia Grönberg

Jag kontaktade Cecilia Grönberg för en tid sedan och ödmjuk som hon är tog hon sig tid att besvara lite frågot till bloggen. Cecilia är en av de mest omtalade vertikalfiskaren i Sverige just nu och alla är vi nyfikna på vad som ligger bakom framgångarna. 2012 var ett väldigt bra fiskeår för Marmatjejen, men nyligen tog hon en fantastiskt fin gös på hela 10400gram som gör 2013 nära på oslagbart. Fisket i Storsjön är tyvärr över för i år så själv får jag nöja mig med att ta del av Cecilias erfarenheter via skrift, men nästa år hoppas jag på en helgs fiske norröver och en lektion i gösjakt.

Hej Cecilia, som jag förstår det så tog du ett långt uppehåll från fisket, men hittade tillbaka igen när du flyttade hem för några år sedan. Hur såg vägen tillbaka ut, och när kom vertikalfisket in i bilden?

"Jag bodde borta under ett antal år på grund av studier och jobb, först i Arvika och sen Söderhamn. Då gick min lediga tid till att spela golf eftersom jag tävlingsspelade på den tiden. Men när jag flyttade till mina hemtrakter igen så blev det mindre golf och mer fiske och så småningom blev det bara fiske. Jag spinnfiskade och trollade en hel del gädda men började även bottenmeta efter gös och jag gick verkligen in för det eftersom jag tyckte det var så kul och rogivande. Det tog bara några veckor innan jag fick min första storgös på 8.3 kg. Efter att jag fick den så ville jag helst bara fiska gös, jag blev totalt biten kan man säga Vertikalfisket kom in i bilden för 5 år sen, men då på det traditionella sättet och jag tyckte det var kul på en gång och det blev mer vertikalfiske och mindre bottenmete. Förra våren bestämde jag mig för att gå in för det pelagiska fisket och eftersom jag är en sån som går in för utmaningar till 200% så lärde jag mig det ganska snabbt och medelvikten på gösarna höjdes betydligt. Adrenalinkicken och spänningen med det fisket kändes nästan beroendeframkallande "

Vi vertikalfiskare är väl just nu de som diskuterar ekolod mest och har högst krav på båtens tekniska delar. Själv har jag kört en säsong utan StructureScan eller SideImaging och har en god uppfattning om hur det är att leta ekon med budgetutrustning. Hur har du själv uppgraderat dina lod under de här åren, och hur stor skillnad tycker du att SI gjorde när du fick tillgång till det?

"Jag hade bara ett Lowrance hds 5 fram till juli förra året då jag skaffade ett Humminbird 898 också och körde SI på det. Jag känner själv att det var bra att börja utan SI för då lär man sig att tolka ekon och skuggekon från grunden. Jag klarade mig jättebra med bara min Hds 5, men den stora fördelen med SI är att jag ser vilken sida fisken står på och spar tid genom att slippa snurra runt och hamna på fel sida. Jag brukar råda folk som ska börja med prickskytte och frågar om lod att börja utan SI eftersom man då blir tvungen att lära sig lodet bra. Jag har skaffat ett Hds 7 touch istället för mitt Hds 5 men kör fortfarande Humminbird parallellt med det."

Din Linder 445 blir bytt mot en ny Starweld 1600 SC PRO till nästa säsong, båda med styrpulpet. Jag vet att du använder pulpet för att skona ryggen, men vad tycker du om skillnaden mellan pulpet och rorkult vid vertikalfiske? Du har ju lyckats fantastiskt bra med pulpet, men hade fisket varit enklare med rorkult?

"Eftersom jag har kört så lite rorkult på det här fisket så kan jag nog inte uttala mig om det. Men det lilla jag har provat så tycker jag styrpulpet känns bäst, men som sagt hade jag kört rorkult från början så kanske jag hade sagt tvärtom."

Vad jag förstår så är du ganska ivrig med nedsläppet när du hittat fisk till skillnad från vissa andra som gärna väntar och tar sig tid. Jag tycker själv om att släppa fort för att inte tappa fisken, men av erfarenhet så medför det att man ofta hamnar lite snett och inte träffar fisken rakt på. Tror du att gösen lättare triggas till hugg om jiggen hamnar rakt ovanför, eller gör det inget om den hamnar en bit ifrån?

"Jag gör olika på olika dagar beroende på vilket humör gösen är på. När gösen är på hugget så spelar det inte så stor roll om man inte hamnar precis ovanför med jiggen, dom brukar simma in i kornen ändå. Men när dom är mer försiktiga så brukar jag vänta längre med att släppa tills jag är precis över och har fått still på båten eller så släpper jag innan så jag är på väg ner med jiggen när jag känner att båten driver mot fisken så givaren kommer att hamna precis över ekot. Har faktiskt märkt skillnad vissa dagar på att jag driver på med jiggen som jag beskrev mot att släppa ner så jiggen kommer rakt uppifrån. Kan ta ett exempel för ett tag sen, då gjorde jag så hela dagen att jag beräknade att jag skulle hamna mitt över fisken och drev på med jiggen och jag hade grymt bra fiske. Kompisarna som var ute samma dag som knappt fick nånting. Jag frågade dom hur dom gjorde och dom släppte precis som vanligt när dom hade fått stopp på båten så jag tror det kan göra skillnad ibland."

På senare tid har du frångått de klassiska Fin-S twintail och kört med slanka Slug-Go, framförallt nu när vattnet är kallt och gösarna är tröga, har du även testat dem när vattnet varit varmt och gösarna i stöten?

"Ja jag körde ganska mycket med Slug-go i slutet av sommaren och fick väldigt bra på speciellt två färger: Mahi-mahi och Limetrouse. Men det är fin-s jag använder mest överlag."

Har du märkt någon skillnad på långsmala och twintails vad gäller väder och vind? Har själv haft bra fiske på Savagegears sandeel slug när det varit väldigt lugnt på sjön.

"Nej det är nog ingen tillfällighet, jag har ofta fått bättre på slug-go, speciellt minsta storleken när det har varit nära på vindstilla."

Fisket är nu över i Storsjön för i år. Det är långt att åka för dig och gösarna blir allt trögare. Dags att söka storgäddan och jag kommer förhoppningsvis göra detsamma så fort vinden lägger sig i västra Sverige. Vertikalfiske och Flötestrolling, vad kan vara bättre? Gifflar kanske. Vad tycker du om gifflar?

"Gifflar? Haha, det var jättelängesen jag åt gifflar men har för mig att det var gott"

Skitfiske,