Dagen började i vilket fall som helst med lite strul med motorn och kamerorna som jag hade med på test. Batterierna var inte helt laddade och när jag startade motorn efter iläggning så kände jag att gasvajern var trög vid back. Jag tänkte att det skulle lösa sig efter några växlingar så jag åkte iväg mot fiskeplatsen. När jag var där så stängde jag av motorn och pillade med kamerorna, men när jag skulle starta den igen så gick den inte igång. Lagom nervöst när man sitter mitt på sjön utan någon annan båt i närheten, utan åror och utan elmotor.
Jag öppnade kåpan och märkte att gasvajern satt fast åt ett håll. Det gick inte ens att slå i backen. Jag visste inte hur jag skulle lösa det, eller om det ens var problemet till varför inte motorn startade, så jag släppte på bensinslangen för att lufta och sen testade jag ett tag till. Tändningen verkade gå igång lite mer för varje drag och jag bestämde mig för att dra ordentligt en gång för att sedan lägga i en växel och gasa direkt. Lyckligtvis funkade det och motorn gick igång, om en lite ryckigt.
Äntligen fiske, och det small fort. Gösen var riktigt i gasen och jag lyckades landa fyra fina innan mörkret drog in. Men ni vet hur det är när fisket är hett, man vill gärna inte lägga av. Så jag fortsatte desperat att försöka hitta ett sista eko innan mörkret föll helt. Och vilket eko jag hittade. Jag åkte över ett stim betesfisk och det blinkade till ordentligt uppe på 4 meter över 18 meter. Betesfisken stod på 4-6 meter och först trodde jag att det var en stor klump med nors. Men jag blev naturligtvis nyfiken och backade båten fort. Jag över ekot igen och den här gången såg jag att det var sammanhängande. Snabbt ner med jiggen och när jag stannade en meter över så skyggade fisken och ställde sig ytterligare två meter ner. Jag misstänkte gädda, men blev ändå förvånad när det small till så in i förbannat i spöt. Ekolodet hann inte med i svängarna när gäddan steg två meter för att ta jiggen, men mothugget satt där det skulle.
Jag kände direkt att det var en riktigt fin gädda. Jag hade inget att sätta emot när den gjorde en rusning rakt under båten. Tyvärr låg vinden mot styrbord och jag gled över fisken. I med spöt över relingen för att inte trassla in mig i givaren och sedan förde jag spöt föröver för att inte behöver gå under motorn. Tyvärr hade jag min förtamp i en hake i fronten och det var här hela fisketuren gick åt helvete. Jag förde upp spöt tidigt och lyckades fastna med huvudlinan i haken. Jag fick panik och förstod först inte vad jag fastnat i, och sen kom valet att försöka pilla bort linan eller att försöka dra bort den med kraft. Paniken sätts in när man inte har kontakt med fisken längre och slaklina är i det här läget den värsta fienden. Mitt beslut blev något halvdant där jag först pumpade in några meter i hopp om att linan skulle släppa, för att sedan ta tag i linan med handen och försöka lirka ur den. Gäddan gjorde en lång rusning och till slut skars den tunna huvudlinan av...
Aldrig förr har så många svordomar ekat över Mjörns vatten. Jag svor tills jag fick ont i huvudet och var tvungen att sluta för att inte bli än mer förbannad och knäcka ett spö eller två. Det är okej ifall gäddan biter av tafsen, eller ifall huvudlinan går av i en rusning, men att göra något så förbannat klantigt är svårt att acceptera. Men.. sånt är livet. Nu är i alla fall mörtmjärdarna riggade med nytt mäsk och i helgen tar jag revansch!
 |
| 5.6kg på 84cm |
 |
| 5.1kg på 80cm |
Skitfiske,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar