Antiklimax

Förra helgen skrev jag ett blogginlägg och berättade om en misslyckad tur till ett nytt hett abborrvatten. Det här är del två.

Planen den här gången var att göra allt rätt, till skillnad från innan. Jag planerade att fixa rampen som vi helgen innan fick åka ifrån, ordna betesfisk i tid och se till att få ett riktigt fint abborrfiske. Sagt och gjort så åkta jag via sjön på väg hem från jobbet i fredags med spade och spätt i bagaget. Efter någon timmes kafttag hade jag slagit bort den spetsigaste delen av asfaltsblocket som låg mitt i rampen och fyllt upp med grus och jord. Bilderna nedan visar före och efter.

Nöjd och motiverade åkte jag hem, åt middag och stack iväg igen för att meta ordentligt med betesfisk. Med maggot som bete den här gången gick metet betydligt bättre och äntligen nappade mörten. Det tog dock ett tag att få upp tillräckligt många och i framtiden så kommer jag förmodligen införskaffa ett kastnät. Det verkar så väldigt smidigt. Tänk att få ihop 30 betesfiskar på ett par kast istället för att stå och meta i ett par timmar.

På morgonen dagen efter åkte jag och hämtade båten och sedan iväg till metesplatsen för att hämta mörten. Jag har igen ordentlig sump utan förvarar mörten i en ryssja, vilket skulle visa sig vara ett misstag då all mindre mört lyckats rymma, trots smala ingångar. Suck.. det ena misstaget efter det andra. Jag hade inte maggoten med mig så jag fick åka hem och hämta den, för att sedan åka bort igen för att meta mer betesfisk. Den här gången valde jag ytterligare ett nytt ställe, och det skulle visa sig vara ett bra val. Det fanns gott om mört och det tog inte lång tid att fylla spannen, som för övrigt innehöll en ordentlig kylklabb. Jag gjorde ett misstag med ryssjan, men den här gången så höll jag i alla fall all mört vid liv hela vägen. Kylklabb och ett varsamt handhavande var rätta medicinen.

Äntligen kunde jag åka iväg mot sjön. Väl där körde jag ner trailern sakta mot sjön och såg till att hamna rätt med bilen. Väl nere så sköt jag ut båten och vart glad att det inte skedde något problem. Jag var orolig att rampen skulle vara för långgrund, men jag hade mycket vatten till godo i aktern. Problemet skulle istället visa sig vara att komma upp med bilen från rampen. Min framhjulsdrivna V50 spann som en vild hamster i gruset och efter ett par försök började jag bli lite kallsvettig. Inte över att bilen satt fast, utan för att tiden rann iväg och de finaste fisketimmarna redan låg bakom mig.

Jag hittade lite brädor i skogen och försökte lägga dem under framhjulen, men de spann vildare på dem än i gruset. Det luktade bränt och jag var på väg att hämta hjälp. Men hjälp skulle betyda att gå och väcka någon i närheten som förhoppningsvis kunde hjälpa till att dra upp bilen, vilket skulle betyda än mindre tid på sjön. Istället backade ner så långt jag vågade och testade att vrida helt åt ena hållet för att försöka hitta lite fastare mark. Den här gången gick det och bilen for upp som en raket, utan skador undertill trots sten och bröte i vägen. Nu var det bara att dra upp släpet för hand och äntligen åka ut. Förresten så var allt detta ganska obehagligt eftersom handbromsen inte fungerar...

Väl ute på sjön så åkte jag lugnt och sansat eftersom jag hört om stenar som sticker upp här och var. Och nog var det så, ingen som kom så högt upp att den skadade båten, men det var bra nära ett par gånger. Jag åkte lugnt med elmotor så ingen större skada hade skett, men jag undviker gärna att åka på vassa stenar med min tunna Linder. Om man har otur så kan det gå riktigt illa. Fisket i sig gick trögt. Jag hittade fisk lite sporadiskt men de ville inte hugga. Relativt hård vind gjorde att bottombouncing (som jag använde mig av) var riktigt svårt. Jag är ovan vid metoden och förstår ärligt talat inte hur man bedriver det på ett bra sätt. Inte än i alla fall. Bottnen var allt annat än jämn. Utan Elektroniskt sjökort kunde jag inte hålla mig till en kant och pendlade därför titt som tätt mellan 2 och 10 meters djup, vilket naturligtvis försvårar tekniken. Till slut valde jag att nästintill ligga stilla med båten och vertikala med tacklet. Jag såg snabbt att fisk kom fram och var intresserade av betet, men ingen högg. Detta varvade jag med att reka bottnen runt om i sjön i ett par timmar, helt utan framgång, och till slut gav jag upp för dagen..

Jag åkte in med båten, hämtade trailern och rullade ner den för hand på rampen. Jag hämtade bilen och backade ner så att jag hade bakdäcken precis på kanten av asfaltsplatån och drog sedan en kraftig rem mellan dragkrok och trailer. Sedan satte jag två ordentliga stenar bakom trailerdäcken och drog upp båten. Efter det fick jag bogsera upp hela ekipaget lugnt och säker. Inte helt optimalt, och med största sannolikhet kommer jag aldrig åka dit igen med båten och bilen jag har nu. Skruttbåt och fyrhjulsdriven bil är vad som krävs.

Skitfiske,

Linder 400 Sportsman - En ombyggnation

Att äga en båt har alltid varit en dröm, så som för alla med ett starkt fiskeintresse. Med en bra fiskebåt öppnas många nya dörrar och man får möjlighet att testa nya metoder och vatten. Min dröm blev verklighet för några år sedan fick jag av en händelse pengar över efter en lägenhetsrenovering. Jag började kolla efter olika typer av båter och frågade runt på forumet vad andra tyckte. Jag bestämde mig snabbt för en aluminiumbåt då jag absolut ville att båten skulle ligga på en trailer, och inte vara fast vid en sjö. Jag beslutade också att jag ville bygga om båten efter egna behov. Jag hade åkt ut med min bror i hans nyköpta terhi ett par gånger vid det här laget och störde mig på att man inte kunde stå upp och fiska enkelt i båten, samt att man fick ordentligt ont i ryggen efter bara ett par timmar utan ryggstöd.

Jag bestämde mig för en buster eller en linder, och uppdaterade blocket hundraelva gånger om dagen. Jag förstod snabbt att bustrarna var aningen dyrare, och att om jag ville ha både båt, motor och trailer så var jag tvungen att spara mer pengar eller skippa aluminium helt och gå efter en billigare plasteka. Men en dag så kom det upp en annons på en Linder 400 Sportsman -06 med trailer där ägaren var intresserad av att sälja båten utan motor. Priset låg strax under min budget, och båten såg väldigt välskött ut. jag ringde min pappa direkt och vi stämde oss för att åka ner 12 mil dagen därpå och släpa hem båten direkt. Detta var på hösten 2011 och att jag inte fick med en motor spelade mig ingen roll. Jag visste att jag inte kunde fiska mer den säsongen och hade gott om tid till att spara ihop pengar till bensinaren i efterhand, så det var ett ypperligt tillfälle som jag tog till vara på direkt.

Väl där så såg vi att båten var i toppskick och ägaren var en pedantisk äldre man. Det kunde inte bli bättre. Båten var heller aldrig saltvattenskörd, och den relativt nya trailern hade skenor som är framtagna till linders båtar, så den hade stått stadigt och tryggt under alla år. Jag slog till direkt, och började planera ombyggnationen.

Här är några bilder innan byggnationen började. Som ni ser så var båten i fint skick och det enda som jag egentligen störde mig på var två spöhållare som den förra ägaren hade skruvat fast med ett ordentligt lager svart sikaflex runt om. Jag skruvade bort dem och slipade bort sikaflexen med ett fint sandpapper. Sedan fyllde jag i hålen med grå sikaflex.

Durktrall
Det fanns en durktrall till båten när jag köpte den, men det var den smala varianten som bara går mellan de två tätaste stagen på durken. Att kunna utnyttja hela durken i båten är A och O för mig, så att göra en bredare durktrall blev mitt första delprojekt. Att jag redan hade den smala varianten hjälpte mig väldigt mycket. Som ni ser i den andra bilden nedan så är de yttersta brädorna som ligger mot durken kluvna snett. Detta är naturligtvis för att de ska ligga dikt mot durken, och skrovet är ju inte plant. Eftersom jag redan hade den gamla trallen så kunde jag ta vinkeln ifrån den klyvningen och använda till min nya trall.

De två inre brädorna som är vända mot durken, ligger på de två inre stagen som förstärker Linderns skrov längs med hela båten. Jag la först ut de brädorna. Då visste jag hur hög trallen skulle bli, och kunde därefter placera ut de kluvna brädorna ut längs sidorna på skrovet så att de var i samma höjd som de inre. Efter detta var det bara att såga till alla ovanliggande brädor och skruva ihop. Om ni tittar på de yttre kluvna bitarna på bild två så ser ni att den ena änden ligger lite längre ut än den andra, detta är naturligtvis för att båtens skrov går inåt och blir smalare ju längre mot fören man kommer.

Brädorna som bygger det övre lagret på trallen var impregnerat trä. De undre bitarna som ligger dikt mot durken är i grunden vanlig ej impregnerad furu. Anledningen till detta är att jag var tvungen att åka iväg och klyva dem på perssons trä i Alingsås och där fick jag inte klyva impregnerat trä. Men det gjorde mig inget då jag ändå tänkte förstärka impregneringen med en egen färg. Det är därför trallen är svart. Jag målade den ordentligt två gånger med en impregneringsfärg som skyddar mot algbildning och fukt. Färgen är dyr, men trallen kommer hålla längre. Jag tejpade även undersidan på trallen som ligger dikt mot durken med en tjock förstärkt tejp som gör att den ligger lite mjukare mot alut, och jag slipper dessutom oroa mig för att impregneringen skall fräta på metallen. Brädorna är skruvade med en syrafast trallskruv.

Jag ville även ha en matta på durken. Jag hade sett att många använder det på platåer som de byggt på sina båtar, och jag är förtjust i idén då man slipper oroa sig för att lekande och annat småkrams ska tappas och hamna under trallen när man är ute på sjön. Jag har även märkt senare att det skyddar båtens durk mot skit man har under skorna. Visst, jag är överdrivet pedantiskt, men det är skönt att bara behöva damsuga av durktrallen lite lätt efter fiskepassen istället för att rengöra hela båten. Mattan är köpt på Jordnära i Alingsås och är till för att läggas utomhus på trall eller balkong. Tänk på att köpa en tunnare matta som släpper igenom vatten! Alla mattor släpper inte igenom vatten och lär mögla om man använder dem i en båt. För att fästa mattan på trallen så använda jag först och främst lim, tänk på att använda ordentligt med lim. Sedan sköt jag även fast den med stift då jag inte trodde limmet skulle hålla i all evighet. Tänk på att använda galvade stift som inte rostar.

Virket och kapningen kostade under 500kr. Färgen var lite dyrare och tillsammans med matta, lim och skruv så gick nog hela bygget på drygt 1200-1400kr.

Frontplatå med Stolstativ
Jag minns inte vart tanken med frontplatån kom ifrån från början, men som ni ser så har jag tagit grundidén ifrån piscatus.com men lagt till lite detaljer i byggnationen. Tanken med platån var att jag ska börja utnyttja jerkfisket mer, och p.g.a. att man faktiskt inte har någon använding för fronten på en linder ändå. Platån och durktrallen gör att man utnyttjar båtens yta till fullo och den blir helt plötsligt dubbelt så stor.

Till skillnad från Piscatus så valde jag att täcka hela bottnen, och sedan göra träplatån ovanför och till sist fylla med fogskum. Jag tänkte igenom platåbygget noga innan jag började, och till en början ville jag använda plast istället för papp som skydd för båtskrovet, men kom sedan på att det inte är speciellt smart ifall vatten lyckas tränga emellan någonstans och lägga sig intill trät. Det är bättre att det få gå igenom pappen.

Jag använde två ihoptejpade pappkassar från ica som jag la i fronten och skar ut med en kniv, för att sedan tejpa mot båtskrovet. Träbitarna är i grunden impregnerade, men även här använde jag den extra skyddsfärgen som jag hade till durktrallen. Träbitarna är sågade så att de precis passade den lilla aluminiumplåten som ligger framför toften. Plåten är fastborrad med två skruvar som ni ser genom pappen på bilden ovanför, och jag gjorde två små hål i träkonstruktionen för att den inte skulle vila på skruvhuvudena. Märk väl att träkonstruktionen inte är fastskruvad i båten alls, utan vilar bara på aluplåten.

Anledningen till att jag la papp mot skrovet är dels för att skydda båten mot träimpregneringen, och dels för att skydda mot fogskummet som jag senare sprutade under platån. Fogskum sitter värre än lim och är ett rent h*lvete att få bort. Ifall man någonsin vill ta bort platån så är det nu bara att lyfta pappen och allt fogskum följer med.

Jag sågade sedan till en skiva av tjockare playwood så att den passade skrovet, och skruvade fast den i träklossen under. Tjockleken på playwooden bestämde jag utefter hur många mm det var från träklossen upp till toften, så att durkplåten sedan låg dikt med playwooden och toften. I mitt fall hamnade playwooden på 23 mm och var mer än nog att ha som stöd.

Jag såg till att playwooden inte låg mot skrovet. jag bestämde tidigt att inget skulle ligga mot skrovet och möjligtvis skava på alut. Speciellt inte durkplåten då den är vass och lätt skulle kunna göra sönder skrovet om man hoppar upp och ner i båtfronten.

I det här skedet sprutade jag in fogskummet under platån. Något att tänka på här är att man måste lägga något tungt på platån, annars trycker skummet upp hela konstruktionen och stelnar så att man måste göra om hela jobbet. Använd inte heller för mycket fogskum, lagom är bra. Det är bara där som stöd och som ljuddämpning i tomrummet mellan skrov och playwood.

Efter att träkonstruktionen var helt klar så mätte jag ut vart jag ville ha stolstativet och gjorde hålet i toften. Jag borrade fyra hål i kanterna och använde sedan en sticksåg med ett blad till för sågning i metall. Stolstativet är detsamma som Piscatus använder och finns att köpa på Seasea.se.

Nu kommer vi till något som jag verkligen fick huvudvärk på när jag planerade bygget. På Piscatus tror jag inte att de nämner hur de skruvade fast stolstativet, men jag förmodar att de drog sex skruvar rakt ner genom plåtdurk och toft. Jag är tveksam till hur länge en sådan konstruktion håller. Istället hade jag gärna haft muttrar undertill, men det finns ingen möjlighet att komma åt inuti toften om man inte lossar den från båten, och det var inget alternativ i det här läget. Dessutom ville jag att plåtdurken skulle sitta fast i toften med de här sex skruvarna för att få en stabilare konstruktion, och jag är säker på att det inte går att lita på att gängor i den tunna toftplåten ska hålla för momentet som skapas när någon lutar sig mot stolen, och därför hade jag bara ett alternativ kvar - Nita.

Jag började söka runt efter nitmuttrar på google. Jag visste inte ens att de fanns något som hette nitmuttrar, utan litade bara på att någon måste haft användning för dem innan mig, och jag hade rätt. Tyvärr verkade de vara svåra att få tag på. Jag hittade alla möjliga olika typer men tängerna kostade över 1200 kr styck och muttrarna gick bara att beställa 100 stycken av per leverans. De var med andra ord främst till för företag och inte privatpersoner, vilket jag tyckte verkade konstigt. Klart att privatpersoner någonsin har behövt nitmuttrar.

Jag gav upp letandet tidigt under planeringen eftersom jag ändå behövde samla in min budget, men tog upp det strax innan jag skulle börja med platån, och hittade då äntligen en billigare variant på biltema. Kvaliteten på tången är dynga, men den gör det den ska, i alla fall för sex nitar, så det var ett kap för 250 kr. På bilden nedan ser ni en nitmutter och tången liggandes till vänster. Jag har även fäst sex stycken nitmuttrar i toften, placerade så att de matchar stolstativets fäste.

Att kapa till plåten var ett pilljobb, men väldigt kul! Jag började med att köpa en stor bit 3mm masonit till mall som jag kunde kapa med sticksågen. Jag koncentrerade mig på ena sidan av båten, för att göra en mall till ena halvan av platån. Jag drog ett snöre från mitten av toften till fronten på båten, för att dela av fronten i hälften, och tog sedan mätvärden från snöret till skrovet längs med. Dessa mätvärden ritade jag ut på masoniten och utifrån dem kunde jag skissa upp den första mallen. Jag placerade sedan ut masonitmallen i fronten och märkte vart det stämde och vart det inte stämde. Några millimeter mindre här och några mer där, och ritade sedan ut mätvärdena än en gång på den överblivna masonitskivan. Detta upprepade jag tre gånger innan jag var nöjd med mallen.

Jag använde sedan mallen till att märka durkplåten, sågade ut den med sticksågen och slipade ner kanterna med en slipklinga. Efter detta mätte jag noggrant ut vart jag skulle borra hålen för stolstativet så att platån matchade toften, och sedan gjorde jag även hål för att fästa plåten till playwooden. Sedan kom ytterligare ett klurigt jobb, nämligen att mäta ut vart jag skulle borra hål för tofthandtagen. Bilden nedan visar hur jag gjorde. Jag satte en tejpremsa på skrovet där jag kunde markera vart hålen i toften var och hur många millimeter in från skrovet de satt. Sedan skruvade jag fast durkplatån i nitmuttrarna så att jag visste att den låg på plats, och drog varsitt snöre från hålet på ena sidan till hålet på andra sidan, för att få en rak mätning. Sedan mätte jag från skrovet och ut mot durkplåten, och markerade vart jag skulle borra hålen. Detta funkade utan problem och jag kunde äntligen skruva fast durkplåten!

Slutligen satte jag en sträng med grå sikaflex längs kanten för att göra platån vattentät och få en snyggare kant.

För att få tag på durkplåt i de här dimensionerna bör man ta sig till ett plåtslageri och beställa. Det brukar kosta strax under 1000kr för en 200mm*100mm*3mm durkplåt. Mindre delar går även att beställa på Maskindelen.se. Stativet kan man köpa för 800kr och stolen för 600kr, båda på Seasea.se. Trät, skruvar, sikaflex och fogskum kan tillsammans gått på drygt 500kr.

Akterstol med Förstärkning
Att fästa akterstolen är i grunden enklare än den i fronten då toften kan skruvas bort så att man kommer åt under, men tyvärr har den ingen durkplåt fäst ovanpå som ger extra förstärkning. Detta var ett problem som jag var tvungen att lösa med en förstärkning inuti toften, eftersom toftplåten i sig förmodligen är lite för klen att hantera momentet som skapas när man lutar sig bakåt i stolen och skumpar runt på sjön. Jag beställde den här gången en vanlig 3mm aluminium plåt från Maskindelen.se, men när jag väl fick hem den så förstod jag att jag aldrig skulle kunna böja den själv. Aluminiumplåten behövde böjas med millimeterprecision, och jag märkte att jag knappt kunde rubba plåten utan rätt verktyg. Jag var därför tvungen att vända mig till en plåtslagare som gjorde ett riktigt bra jobb. Jag mätte själv ut profilen först och gav honom måtten och plåten. Eftersom det var en vän som gjorde jobbet så kostade det bara en gentjänst.

Som ni ser så blev det en U-profil med sneda kanter då insidan av toften är lite speciellt formad. Jag nitade fast den på utsidan av toften och skruvade sedan fast stolfästet ovanpå med muttrar undertill. Det sitter även flytmaterial inuti toften som på bilden är borttaget, det måste skäras för att passa profilen, men det är lätt gjort.

Istället för det vridbara stolstativet i fronten så valde jag här en fast skjutmontering, vilket jag absolut inte ångrar. Jag skjuter stolen mot relingen när jag behöver öppna för bensindunken, och skjuter den sedan tillbaka mot mitten när jag kör bensinaren eller den aktermonterade elmotorn. Dessutom är den här konstruktionen mycket mer stabil då fästet sitter över en större yta och använder 8 skruvar.

Grabbräcke
Att fäste grabbräcken på relingen kändes som ett måste då man kan fästa spöhållare i dem och slippa borra hål i båten, något som den förra ägaren inte tänkte på. Det går att köpa ett grabbräcke från linder som är gjort för 400 Sportsman, men det kostar hela 4500kr! Jag köpte mina räcken på Seasea.se och fick tillsammans med skruvar betala runt 600-700kr för allt.

Spöhållare för Transport
Det ligger väldigt mycket research bakom det här båtbygget, och spöhållare är nog det jag letat mest efter. Inget passar mina önskemål, såväl vanliga trollinghållare som transporthållare. Vad är det för tomtar som designar fiskeprylar? Anyway. Jag letade länge efter aluhållare med klyka så att spöna inte står och hoppar i båten när man åker. Jag letade först i Sverige men hittade inget, så jag började kolla runt i USA och även i Asien. Jag hittade några i Asien men vågade inte beställa dem, och jag hittade även några i plast i USA som passade mina önskemål, men frakten kostade till slut mer än hållarna så det blev inget köp.

Av en händelse hittade jag sedan ett par aluhållare med klyka på Hjertmans när jag letade efter delar till båten, och beställde dem direkt. Men när jag fick hem dem så var det en helt annan design än dem på hemsidan. Jag ringde upp och tydligen så hade tillverkaren ändrat design, men Hjertmans hade inte ändrat bilden på hemsidan. Jag lämnade snopet tillbaka spöhållarna och kände mig uppgiven.

Några dagar senare gick jag till den lokala Sportfiskeaffären i Alingsås, en liten men väldigt välsorterad affär, och kastade ett öga på deras spöhållare. De hade wigglers aluhållare inne, förmodligen de vanligaste hållarna som jag har stirrat på länge under mina googlesökningen. Men nu för första gången gick det upp ett ljus. Varför inte bara göra en klyka själv? Hur svårt kan det vara. Och dessutom hade jag nyligen kollat igenom hela Hjertmans sortiment och mindes att de har en list i U-profil som förmodligen skulle passa perfekt som dämpning.

Jag fick köpa fyra hållare till väldigt bra pris och återvände hemåt för att göra om dem. Jag tog min lilla kap och gjorde en klyka i varje hållare, och senare satte jag även på listen från Hjertmans. Jag är otroligt nöjd med hållarna. Spöna sitter klockrent i dem och riskerar aldrig att skadas på något vis. Se bara till att få tag på rätt diameter på hållarna, Lorentsmarin.se har större varianter som fungerar ypperligt.

El, Ekolod och Pill
Eldragningen handlade även den om planering. Jag hade bestämt mig för att inte ha kablar överallt i båten. Jag ville lägga någon typ av slang längs relingen och samla alla kablar i den, men innan dess behövde jag ekolod och all annan elutrustning för att veta hur tjock slang jag behövde. Jag beställde först ett Lowrance Mark 5x från Ssbilbehor.se. Sedan köpte jag även ett Elite 5x som jag senare, efter några turer, bytte till ett HDS 5 Gen2. Jag ska dock inte gå in i detalj över varför jag valde de ekoloden jag har. Det får bli en egen artikel.

Jag fick i alla fall hem loden, och började då pilla med lanternan. Den förra ägaren hade kapat kablarna strax under lanternan, men eftersom jag inte ville ha en skarv där så bestämde jag mig för att ta isär den och koppla in helt nya kablar. Tyvärr stötte jag här på nästa problem. Lamphållaren som var gjord av hårdplast ramlade sönder i tio delar när jag tog isär lanternan, och jag blev tungen att leta efter en ny hållare. Jag vände mig till Elfa, mailade dem bilder och information, och fick direkt svar om vilken hållare jag borde köpa. Det var en hållare i stål. Tyvärr kostade det mig hela 160kr, vilket jag nästan skulle fått en ny lanterna för, men skit händer. Tyvärr var den dessutom lite annorlunda formad än den förra i plast, men med lite trix och pill så fick jag till slut dit den och kunde även sätta fast de nya kablarna. Jag beställde även två sidolanternor från Seasea.se

Nu hade jag minimimåttet på slangen som skulle samla ihop alla kablar, och jag började återigen mitt gogglesökande. Jag ville ha robotslang (flexslang), helst svart, grå eller blå, med minst 25mm diameter. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. De få ställen som över huvud taget säljer robotslang, så som Claes Ohlsson och Jordnära i Alingsås, säljer endast 16mm tjocka slangar. Som tur är så har familjen en nära vän som är elektriker, så jag fick lite 30mm robotslang av honom, som jag fäste med svarta buntband med clips som finns att köpa på Hjertmans.se. Clipsen skruvade jag fast i relingen, alltså inte i båtskrovet.

Jag använder mitt HDS 5 vid akterstolen och Elite 5x vid frontstolen. Elite 5x-lodet har givaren på barbord sida medan HDS 5:an har en givare i aktern och en på styrbord sida, kopplade till en givarswitch. Aluminiumplattorna som Ekoloden sitter på köpte jag på Borås marin. Det är ett Lindertillbehör och finns att köpa i deras webbshop. Jag använde även Linders egna fäste för ekolodets givare i aktern. Givarfästena på sidan av båten är det portabla som finns att köpa överallt nu för 250kr styck. Det är ett okej fäste, men inte allt för stabilt. De som satsar på vertikalfiske köper sina givarfästen från Z-bait. Själv har jag precis beställt aluminiumprofiler för att göra mitt egna stabila givarfäste för vertikalfiske. En artikel eller ett blogginlägg kommer om det lite senare.

El-kopplingen fick jag ta till mycket hjälp för att klara av. Jag gjorde allt själv, men jag var noga med att fråga kunnigt folk om hur jag borde koppla. Jag kan inget om el, men om man inte vet så är det bara att fråga. Bättre det än att göra fel. Och efter alla mina dumma frågor så blev allt rätt från första början!

Jag använde två kopplingsplintar, en säkringshållare, en 60A säkring, en switch till lanternorna, stänkskydd och fyra snabbfästen till batterierna. El-grejer är dyrt, men det lönar sig att köpa gedigna prylar. Allt blir så mycket bättre och smidigare i slutändan. Till lanternorna satte jag en 1A flatsäkring, och till Ekoloden använde jag 3A. Till elmotorn i aktern använder jag en 60A automatsäkring.

Final Touch
Det sista jag gjorde var egentligen att köpa massa tillbehör. Jag satte på en draghållare från Linder och en hållare med Markörer, samt fyra Delux spöhållare. Markörer är ju ett underbart verktyg när man är ute på sjön. Bensinaren är en 15 hästars rorkult från Mercury utan elstart. Jag köpte även ett motorlås och bultade fast motorn i akterspegeln, samt en Minn kota elmotor och ett elmotorfäste från Linder.

Det allra sista jag gjorde nu innan jag ska byta ut givarfästena på sidan var att beställa lite plexi till aktern. Splashguards är ett måste vid vertikalfiske. Till skillnad från många andra valde jag dock att använda mig av ganska små splashguards, vilket jag tycker räcker gott, om man inte vill backa i flera knop mot vinden. Ryds glas i Göteborg sågade till plexit åt mig.

Kostnad
Priset på hela ekipaget tänkte jag sammanställa nedan, för jag vet att många tycker det är intressant. Jag har inte kvar kvitton, men jag har ett bra minne och alla priser bör stämma någorlunda väl.

27000kr - Linder 400 Sportsman -06 med ett Thule 80km/h båtsläp -07
24000kr - Mercury 15hk Rorkult utan elstart -12 med en 12L dunk och snabbkoppling
~3500kr - Minn kota 55lb
~3000kr - Frontplatå med stolstativ och stol
~2000kr - Akterstol med förstärkning
~2200kr - Lowrance Mark x5
~5500kr - Lowrance HDS 5 Gen2
~1500kr - Givarswitch
~2000kr - Ekolodsfästen och Givarfästen
~3000kr - 2st Tudor/Exide Marine Dual TR350 och Batteriladdare CTEK M100 7A
~1300kr - Durktrall med matta
~1600kr - Grabbräcken med fem transportspöhållare
~2400kr - Fyra stycken Normark Deluxe spöhållare
~2000kr - Elkoppling och tillbehör
~2000kr - Diverse skruv och tillbehör
~500kr - Splashguards

Summa: ~85000kr

Positivt
Båten planar lätt med en 15hk, men jag rekommenderar inte att köpa en mindre. Den går i runt 18knop när det är vindstilla, den är enkel att manövrera p.g.a. att växeln sitter i rorkulten (rekommenderas!), den går i 1.5knop som långsammast vilket är en fin trollingfart efter gös och den backar bra mot vågorna. P.g.a. den låga vikten är den extremt lätt att traila. Jag har 5-6 kilometer ner till sjön och det tar mig 15-20 minuter från dess att jag åker till att båten är i vattnet och bilen parkerad.

Negativt
Givarfästena på sidan är rangliga, men det skall jag åtgärda snarast. Det är också lite för mycket prylar på relingen vilket gör att det ibland är svårt att landa fisk, men man måste ha spöhållare någonstans. Ekolodet i fören, mitt Mark-5x, ska bytas till ett med 83hz. När jag har besökare i båten så är det viktigt att de har en större kon än mig, då det är jag som sköter båten och styr utefter hur min lina ligger.

Utöver detta finns det mängder med saker jag tycker är bra, eller mindre bra. Det går alltid att bygga på och förbättra sin båt. Men för den budgeten jag satte upp, och med noll erfarenhet innan bygget, så tycker jag att jag fått en riktigt fin fiskebåt, och jag hoppas att ni har fått ut något av att läsa om båtbygget. Ställ gärna frågor. Jag har fått så mycket hjälp, så nu är det dags att ge tillbaka.

Joakim Åberg
Joakim.aberg@cgpro.se
http://www.cgpro.se

Skitfiske!

Semestern slut, fiske tar fart?

Som så många andra semestrar så blev även denna ett race för att hinna med så mycket fiske som möjligt. Jag brukar vara lite trögstartad och komma igång alldeles för sent med fisket, trots att våren är överlägset bäst på de flesta fronter, och ledigheten kommer istället i kläm med det ena passet efter det andra som tyvärr stressas fram för att hinna med.

Jag inledde med ett par vertikalpass efterföljt av lite kvällstrolling, och sena kvällar tillsammans med tidigt vertikalfiske, träning, familj, vänner och flickvän tar på krafterna. Nu på slutet så ångrar jag mycket. Jag borde planerat in ordentliga pass med vila innan för att få bättre resultat, lära sig mer och vara bättre förberedd. Dessutom så brukar jag tvinga fisket genom väder och vind, vilket inte alltid fungerar, utan istället slutar i frustration och misstag.

Några pass blev dock lyckade. Framförallt den första helgen då jag och pappa fick några finare gösar på trollingen och det högg ordentligt på vertikal. Tyvärr blev fisket sämre ju längre sommaren led, och vertikalfisket kan tolkas som katastrofalt dåligt de senaste två veckorna. 22 grader i vattnet och totalt ointresserad gös. Bilden nedan talar sitt tydliga språk. Det är tur att jag som fiskare är enveten, annars hade jag slängt spöt i skogen.

Under en intensiv period då jag var hemma några dagar mellan mina svängar upp till sommarvädret i Bovallstrand så hann jag även med ett färnapass. Det var många år sedan jag fiskade färna senast och det var riktigt kul, trots att det inte är den bästa tiden för dem med lågvatten och hög temperatur. Kvällen genererade några hugg och en liten färna på 850g.

Sista helgen har dock varit som en sammanfattning av sommaren. Jag fick lite heta tips om fint abborrfiske med betesfisk och gav mig fan på att komma ut en tur innan jobbet började. Jakten efter betesfisk började i onsdags kväll, men tyvärr stod jag inte segrande ur den striden. Jag har inte mycket erfarenhet av att plocka upp bra med betesfisk för abborre i Alingsås, så jag fick gå på tidigare erfarenheter sen braxenfisket samt lite goda råd. Tyvärr var det svårare än jag trodde. Mört går alltid att få, men att plocka upp 30 stycken på kort tid i rätt storlek är inte alltid det lättaste. Jag åkte runt till ett par olika ställen och testade med majs. Jag förmäskade t.o.m en av gångerna men utan att lyckas. Jag la även ut lite ryssjor men även det misslyckades. Tillslut, av ren flax, träffade jag på en äldre man ute på Mjörn på fredagen som hade metat abborre på morgonen. Han tipsade om ett nytt ställe där han kvällen innan metat upp sina mörtar, och självklart for jag dit på kvällen. I med ryssjor och ner med majsen. Inte ett napp..

Vid det här laget hade jag åkt runt hela Alingsås på jakt efter betesfisk. Jag hade dock fått ytterligare ett hett tips, ett äss i rockärmen, och ställde klockan på halv fem för att hinna upp och meta betesfisk innan det planerade abborrfisket under lördagen. Klockan ringde och regnet stod som spö i backen. Skickade ett mess till farsan som ville med och sa att han kunde somna om. Själv ställde jag klockan en timme fram, men även vid halv sex spöregnade det. När jag väl vaknat av mig själv åkte jag ner till ryssjorna, och till min förvåning så fanns det lite mört i rätt storlek. På väg tillbaka till bilen så mötte jag av en händelse en av killarna från fiskeaffären i Alingsås, och han menade att maggot var det enda som fungerade där jag försökte få betesfisk.

Klockan var då ganska sent på lördagen och jag hade ingen möjlighet att få tag på maggot. Istället åkte jag hem och hämtade bröd, la ner ryssjorna igen och började meta mört med degklumpar. Ingen favorit då det inte sitter bra på kroken, men mörten nappade i alla fall! Efter en titt på väderprognosen, som visade spöregn och hård blåst hela söndagen, bestämde vi oss ändå för att bege oss till sjön på söndag morgon. Sista dagen, sista chansen.

Klockan ringde på söndags morgon och spöregnet var ett faktum. Jag väntade hemma och hoppades. Samtidigt som blåsten tog i så avtog regnet, och vi bestämde oss för att sticka när vi hade chansen. När jag hämtade mörten så märkte jag till min besvikelse att ett par redan dött, varför vet jag inte. De bör inte dö i ryssjorna.. men det kanske var för att jag tog i dem? Små mört är väl känsligare gissar jag. I vilket fall som helst så var vi nu på väg till sjön som jag tidigare rekat.

När vi väl kom dit så låg det frånlandsvind och det kändes för första gången positivt. Tills vi såg rampen. Mitt i låg ett stort block av asfalt, helt utan anledning, som stack upp två decimeter. Pappas låga V70 som vi valde den dagen och fått hela bensintanken uppsprättad. Det vara bara att hälla ut mörten och åka hem igen..

Idag slutade semestern. Men är fisket över? Knappast. Jag är snart ute och metar mört igen.

Skitfiske,

En fiskares Mecka

Semestern kom intågande förra veckan och det blev nästan inget fiske för min del, men i helgen besökte jag Kungshamn med min kära flickvän och självklart blev det en tur till ABU i Svängsta samt en tripp till Laxens hus vid Mörrum. Det blev även en gäddtur ut i skärgården, men en stekande hetta gjorde att vi bara hade ett fåtal ointresserade efterföljare.

ABUs butik i Svängsta var spännande! Priserna var en bit högre än i de flesta nätbutiker, vilket jag var förvånad över, men lite överallt i butiken har de ställ med utgångna produkter som säljs för 50-60% av nypris. Har kan man verkligen göra klipp. Själv fick jag tag på en ny Revo Toro (ej rea) som de i butiken vänligen nog bytte vev på, till en MGX-vev. Jag köpte även ett Skeletor Pro 40-80g 8 fot för lite tyngre spinnfiske samt några laxflugor inför sensommarens besök i Mörrum och Örekil.

Turen till Mörrum var kanon. Vi hittade en restaurang mitt emot laxens hus där maten både var bra och billig, samt att man fick kaffe och kaka på köpet, kan det bli bättre? Vi hann inte med att gå längs med Mörrum vilket var min första tanke, men det lilla vi såg satte klorna i mig och nu har jag verkligen blodad tand inför ett besök i Augusti, på jakt efter storöring och lax!

Laxens hus var intressant. Jag tog mig tyvärr inte tid att läsa all den information som de finns om Mörrums historia, men glasmontrarna med gamla ABU-prylar fastnade jag vid, och akvariet på bottenvåningen med diverse fiskar (Gös, Lax, Öring, Färna, Id och Brax) var kul att studera. Sen fanns det även en även en film som gick i repeat med guidning för laxfiske i älven, men det får vänta till nästa gång.

Jag hoppas att jag och Mörrum ses snart igen!

Skitfiske,

Nattpass med utdelning

Pappa fiskade mycket som ung. Han växte upp i Blackeberg i Stockholm och allt fiske skedde i Mälaren. Abborrmete med löja och sena roddnätter efter Gös har jag hört många berättelser om, och fisket verkade minst sagt bättre då än nu. Dessa berättelser är nog en stor anledning till varför mitt fiskeintresse är så stort, och varför jag la ner mycket tid och pengar för att få en båt att fiska gös med. Innan min första båttur på Mjörn så hade jag ärligt talat inte fått upp någon gös alls. Det var en fantasifisk som tydligen inte gick att få ifrån land, i alla fall inte där jag fiskade. Att kunna komma ut med båt och jaga Gösen på deras hemmaplan var något jag längtat efter länge, och att kunna ta med pappa ut för att uppleva ett fiske som bara varit sagor för barnen i 25 år är ganska fantastiskt.

Hittills har jag varit fast i Vertikalträsket. Pappa har varit med många gånger och mycket gös har kommit upp och vänt ner i djupet igen, men vi hade fortfarande inte upplevt nattfisket i Mjörn. I Fredags blev det dock verklighet. Vi hade planerat turen ett tag och jag såg verkligen fram emot att testa det som jag läst och hört så mycket om. Jag åkte från jobbet lite tidigare då det var min sista dag innan semestern, och åkte ut på sjön tidigt för att stilla vertikalabstinensen innan trollingen började. Fisket var förvånansvärt trögt. Ett par gösar kom upp under dessa fem-sex timmar och det var faktiskt skönt att äntligen klippa linan till jiggen och tackla om ett nytt spö inför trollingen.

Vädret var fantastiskt den här kvällen. Det var en svag bris och solen syntes som ett stort rött klot i horisonten. Vid 22:00 började vi se småfisk i vattenytan och en halvtimme senare såg jag att gösen började stiga. Jag hade tidigare satt på en djupgående wobbler för att gösen stod på 6-8 meter då vi började trolla, medan pappa valde en Nils Master eftersom han, till skillnad från mig, visste att Gösen skulle stiga.

En halvtimme efter att vi börjat köra såg jag de första tecken på aktivitet. Gösen gick högre upp och ställde sig på 4-6 meter, och stundtals såg jag ekon som snabbt gick upp mot ytan för att sedan vända ner igen. Vi kryssade över ett av sjöns större partier och kom plötsligt in ett ordentligt stim av gös. Så många fina ekon har jag inte sett närheten av när jag vertikalat, och spänningen ökade!

Efter fem minuter mitt i det här stimmet av ekon så böjdes pappas spö sakta men bestämt. Efter ett mothugg märkte vi att fisken var tung och jag började fibbla upp håven. Utan någon dramatik så kom gösen upp och jag gav ifrån mig ett glädjerop medan pappa var stum av chock. Det var länge sen han fick dra en så vacker pjäs. 5.7kg fördelat på 82cm, en riktigt grann hona. Men mitt PB var utom räckhåll!

Efter att gösen blivit vägd, fotad och fått gå tillbaka så vände vi båten mot gösstimmet igen. Fem-tio minuter senare så kröktes mitt spö ordentligt, men tyvärr krokades inte fisken. Den lämnade dock ett par fina huggmärken över ryggen på min Nils Master som jag tidigare bytt till.

Efter detta var det dött. Vi åkte vidare och tillslut tappade vi bort fisken. När jag vände upp båten för att återigen åka över där vi fått våra hugg så var gösen som bortblåst. Jag vet inte om stimmet följt med betesfisken till en annan del av sjön eller om de vänt ner mot djupet igen. Efter 24:00 var det i alla fall ganska tomt på ekon. Vi körde ett tag till men vände in mot land när jag vaknade till av att pappas lina låg över min axel.. tur att jag satt i båten på öppet vatten och inte i bilen.

Skitfiske,

Utrustning - Vad, vart, hur?

Fiske är förmodligen ett av de dyraste intressena för gemene man. Fiske är prylnörderi av högsta grad och en inbiten fiskare känner sig aldrig nöjd med sin uppsättning av spön, rullar, beten och tillbehör. Att gå in i en fiskebutik är som att gå in i en godisaffär, helt plötsligt blir man sugen på att testa tio andra sorter än dem man kom dit för att köpa, och när man går ut ur affären är bankkontot ofta tömt i väntan på nästa månadsskifte. Det dåliga samvetet väger tungt i fem minuter tills man kommit innanför dörren och får känna, klämma och förundras över alla möjligheter som öppnats för nya spännande kvällar på sjön.

Men alla har inte den ekonomiska möjligheten att lägga ett par tusen i månaden under säsongen. Själv har jag byggt upp min utrustning under många år. Skatteåterbäringen samt det som blir över på lönen under sommarmånaderna brukar uteslutet gå till nya fiskeprylar, och nu har jag en uppsjö av allt man kan tänka sig som har med fiske att göra. Men är jag nöjd än? Självklart inte. Just nu tittar jag på prylar inför höstens gäddfiske. Softbaits och jerk är det skall nötas, samt flötestrolling, och jag behöver förmodligen både spö, rulle och beten. Jag har visserligen en Amba inshore, ett Daiwa Luna Softbaits och ett Daiwa Luna Jerk, med andra ord exakt den uppsättningen som jag behöver. Men bara efter några turer med Amban så tyckte jag att den kändes klumpig, och nu när lågprofilshysterin är i full gas så kan man inte annat än hänga med.

När jag ivrigt visar pappa, min trogna fiskevän, alla nya prylar så brukar mamma sucka och fråga om det inte räcker med mask, flöte och en pinne - som förr? Jo visst, det går utmärkt att meta tusenbröder med den uppsättningen, men hur gör du när du ska vertikala upp den där stora på 10 meters djup strax under båten. Eller när vi ska ligga över vid karpsjön i 50 timmar och vänta på att larmet tjuter? Ja då är det en anpassad uppsättning av spö, rulle, beten och tillbehör som behövs. Det finns helt enkelt mängder av olika metoder som passar olika fiskar, och för varje metod finns det särskild utrustning. Ta en boilienål som exempel, hur överlever man utan en sån på ett karppass? Förmodligen med en vanlig synål (dåligt exempel), men ni vet hur det funkar. Man kan inte feedermeta med ett jerkspö helt enkelt.

Vad du behöver för uppsättning, beten och tillbehör beror alltså på vad det är du vill fiska. Förmodligen vet du vad du tycker om för typ av fiske, och förhoppningsvis är det bara flötmete efter mört. Men om du är som jag och älskar all typ av fiske och måste ha prylar för allt så kan jag ge dig ett gott råd. Testa innan du köper! P.g.a. impulsköp så sitter jag just nu med min uppsättning inför höstfisket som jag inte alls trivs med, och "måste" byta allt. Genom att köpa, sälja och köpa nytt så lär man sig mycket, men samtidigt förlorar man en del pengar som annars kunde gått till ett par nya fina beten när de andra slitits ut.

Vart köper jag mina prylar? Där det är billigast givetvis. Jag köper nästan aldrig i lokala fiskebutiker, även om jag ibland går in på Jakt&Fiskekompaniet i Alingsås eftersom dom har bra priser och är väldigt trevliga. Men nästan alla mina köp görs över nätet. De flesta beställningarna som görs under sommarhalvåret är ifrån Sverige, då jag oftast är beroende av snabba leveranser, men under höst och vinter beställer jag gärna ifrån Tyskland eller England som har överlägset bättre priser än butikerna i Sverige. Förra året köpte jag t.ex. en Shimano Rarenium i Tyskland för 1600kr som i Sverige just då låg på över 3000kr!

Just nu beställer jag det mesta ifrån Olssonsfiske.se. De har mycket bra service och väldigt snabba leveranser, samt ett schysst utbud och riktigt bra priser. Helt enkelt en av de bästa nätbutikerna i Sverige just nu. När jag köper karpprylar blir det dock oftast från Sporting i Örebro. Den fysiska butiken, som förövrigt är mycket bra, heter Sporting, men nätbutiken är uppdelade i fyra olika sidor beroende på vilket typ av fiske man ägnar sig åt. Sporting.se, Popuptackle.com, Attitudebaits.com samt Sportingflyshop.se. Att ett företag delar upp nätbutiken i fyra helt separata domäner är ett bevis på att det finns en uppsjö av fiskeprylar att köpa.

Andra leverantörer som jag hört gott om är Dogger.se, Beten.nu och Sportfiskeprylar.se. Vilken just du väljer beror på vad du vill köpa och vad för priser de olika butikerna har. Alla dessa nätbutiker har bra service och är snabba. Konkurrensen är otroligt tuff för fiskebutiker just nu och de gör allt för att behålla sina kunder. Så välj den butik där du får bäst pris. Om du har tur så är det din lokala butik, och då kan du även känna på prylarna innan du köper dem.

Skitfiske,

Elektroniska sjökort

När jag köpte min Linder under hösten 2011 så hade jag redan planerat hur jag skulle utrusta båten för att passa mina behov. Ekolod och plotter kändes som en självklarhet och utan att egentligen läsa på eller fundera så mycket över mitt val så fick det bli ett Lowrance Elite-5. Jag hade inte haft båt med varken lod eller plotter tidigare, och min sparsamma erfarenhet och kunskap hade jag fått från forum och tillverkarnas hemsidor. Tyvärr blev mitt Elite-5 ett dyrt misstag, men samtidigt en bra lärdom. Först när jag fick hem enheten så började jag fundera på vart jag skulle få tag på kartor till plottret. Jag hade, kanske naivt, antagit att bra kartor inte var något som helst problem att få tag på. Men det stämmer tyvärr inte.

Navionics är ett exempel på företag som säljer kartplotter. De verkar ha bra data över Amerikanska sjöar, i alla fall de större, men här i Sverige finns det färre kartor, och de som finns är ofta medelmåttiga. Man kan köpa Navionics kartor i de flesta butiker som säljer plotter, och man köper dem regionsvis för en relativt dyr peng. Om du exempelvis vill ha en karta över Mjörn så får du köpa den regionen som täcker Mjörn för 1500kr. Visst, du får med en hel del andra sjöar också, men frågan är om du någonsin kommer fiska där. Och om du vill ha en karta över exempelvis Anten så är det tyvärr bara att glömma, då det inte finns. Bilden nedan visar Navionics regionskarta.

Förutom priset så är som sagt kartorna inte alltid de bästa. Innan jag installerade mitt plotter så fiskade jag med ett Lowrance Mark-5x och ett handhållet sjökort över Mjörn. Det handhållna sjökortet är detsamma som du får om du köper Navionics elektroniska sjökort, och tyvärr är djupdatan sparsam. Djupkurvorna kring öar och strandkant stämmer bra, även om de är stora hopp mellan djupringarna, men bottenvariation längre ut visas ej på kartan. Något som gjorde att jag till slut faktiskt skrotade sjökortet och började köra på erfarenhet.

Under vintern 2012 fick jag ett mail ifrån Björn Kallin som hade startat ett projekt för att samla in djupdata. Projektet går ut på att folk samlar in data med hjälp av sina kombilod och sedan för över datan till Björn, som i sin tur gör om datan till sjökort och publicerar dem på sin ftp för alla projektdeltagare att använda. Så, förutom att du får data över de platser där du brukar fiska, så får du även all data som alla andra loggat. Projektet fungerar fantastiskt och det kostar ingenting, det gäller bara att man har en enhet som kan logga data. Så här ser sjökortet ut vid användning.

 
Ett Lowrance Elite-5 har tyvärr ingen loggningsfunktion, istället måste man köpa ett externt loggningschip och en extra kabel för enhetens NMEA0183-port. Därav tyckte jag att mitt köp var ett misstag. Samt att jag inte tyckte att enhetens amplitudskop fungerade som jag ville. Istället köpte jag ett Lowrance HDS-5 Gen2 för bara en tusing mer och är supernöjd. Enheten har en loggningsfunktion som är fantastiskt smidig. Man börjar med att sätta i ett MicroSD kort i enhetens SD-läsare, går sedan in i menyn, trycker på "Spela in ekolodsdata", väljer "Externt minne" och trycker OK. Enheten spelar då in data till en fil som du sedan för över till Björn som i sin tur lägger in datan i sjökortet. Kan inte bli enklare eller bättre, och som ni ser ovan så blir sjökortet otroligt exakt, så länge det finns tillräckligt med loggdata.

Mer information om projektet hittar ni Här

 Sen är frågan om man verkligen behöver ett plotter. Själv tycker jag det är ovärderligt vid trolling, Det är också hjälpsamt om man går med i Björns projekt och har möjlighet att studera sjökort över nya sjöar, så man snabbt kan komma till djupbranter och grynnor. Men om du har båten i en och samma sjö och inte vanligtvis behöver trolla längs djupbranterna så ser jag ingen anledning till att införskaffa ett plotter.

 

Skitfiske,