Abborren lockar

Ja, abborren börjar locka mer och mer. Jag har varit totalt insnöad i vertikalfisket under en längre period och det börjar bli lite monotont. De flesta som fiskar känner igen sig i att man vill byta art, eller metod, efter ett tag. Det finns ju så mycket att utforska. Helst av allt skulle jag vilja flötestrolla 7 dagar i veckan, men jag har inte orken att skaffa betesfisk än, så istället snöade jag in på abborrfiske med artificiella beten. Jag har googlat, facebookat och youtubat allt jag kommit åt om abborrfiske, och redan efter andra passet började det lossna. Jag ska tillägga att det var många år sedan jag fiskade abborre senast. Innan gösen var det åratal av mete efter sutare, brax och karp som stod på schemat. Så abborren har hamnat i skymundan en längre tid. Men det ska jag ändra på!

Det största problemet är att hitta abborren. Jag har ju sökt av nästan hela Mjörn med lodet i sökandet på storgös och under den tiden såklart skaffat en uppfattning om abborrens ståndplatser, vilket är ovärderligt nu. Men samtidigt fattas erfarenhet om abborrens beteende beroende på årstid, väder, tid på dygnet och vattentemperatur. Dessutom fattas erfarenhet från de grundare partierna i sjön som jag förbisett när jag sökt gös. Så det krävs många timmar på sjön innan jag kan kalla mig abborrfiskare, men varje pass är ett steg på vägen.

Förra passet sökte jag av några mindre områden som jag fått tips om från vänner på facebook. Ingen vill ge ut sina hotspots, men de mer generella ståndplatserna för abborre var lätt att komma över och nog hittade jag dem, men tyvärr inga mängder, och storleken var en besvikelse. Jag sökte från 4-10 meters djup längs kanterna. Ut och in, fram och tillbaka. Jag försökte hålla mig till områden där jag sedan tidigare vet att det finns betesfisk för gösen, men frågan är om de ens är ute efter samma föda. Gösen söker stim med löja i de djupare partierna av sjön som står i mellanvattnet eller i toppskiktet, och ofta i närheten av branter, men så vitt jag vet så söker abborren föda på grundare vatten innan temperaturen går ner.

Det finns många frågetecken. Jag har hittat abborrstim och med framgång vertikalat efter dem med mindre beten från wiggler för att se storleken på dem, och det handlar om tusenbröder. Jag har även jiggat på mer enstaka abborrekon på botten runt 6-8 meters djup men inte fått större än 2-300 gram, och de är väldigt sporadiska. Så, tusenbröderna stimmar fortfarande ihop sig men jag har inte sett skymten av större stimfisk. På sommaren ser man ju ofta större abborrstim på fiskar runt 4-500 gram som jagar på grunt vatten i gryning och skymning. Vart är de så här års? Stimmar de fortfarande, eller står de var för sig, utspridda på botten? Vart hittar man de större exemplaren på runt kilot? Jagar de mört på 1-4 meters djup, eller ligger de på branterna och äter löja på 10-12 meters djup?

Många frågor utan svar, men det kommer klarna mer och mer för varje pass. Dock tror jag att jag hade fått snabbare resultat med betesfisk, för det är något jag kan och är trygg med. Jiggfisket har jag dammat av efter många års frånvaro, och jag är fortfarande tveksam till hur effektiv jag är. Kanske har jag sökt av rätt områden, men inte lyckats lura de större? Vem vet..

Skitfiske,

Frontmonterad Minn Kota

Det har varit glest mellan inläggen i år, av naturliga skäl, men nu har jag kommit en bra bit i min återhämtning och fisket är återigen en del av vardagen. Jag köpte en frontmonterad elmotor i somras och hade orken att installera den i helgen. Monteringen var klurigare än väntat då jag var tvungen att stabilisera platån den sitter på. Motorn är relativt tung och en 3mm durkplåt höll inte måttet, men med tre aluminiumprofiler under så blev monteringen väldigt stabil. Jag köpte även till ett RAM-fäste som stabiliserar huvudet på elmotorn.

 Jag bestämde mig också för att köpa en extra givare till babord sida. Förra hösten monterade jag el och fäste för ekolod på babord sida, men bara för att få en klonad bild av lodet på styrbord. För att även passageraren ska ha en möjlighet att se sin jigg ordentligt köpte jag ett RAM-fäste från Sportfiskeprylar med C-kula som givarfäste. Efter att ha testat det ett par gånger är jag mer än nöjd. Jag var misstänksam över att kulan inte skulle hålla fästet på plats men den sitter stenhårt. Ett mycket stabilt och flexibelt fäste som även är portabelt.

För drygt två månader sedan testade jag att åka ut på sjön för första gången i år. Jag kände mig såpass pigg att jag trodde mig kunna sitta i båten en timme, så jag bad pappa ta ner den till sjön. Vi fiskade lite lätt i någon timme och sen åkte vi hem. Jag fick inget direkt bakslag, men det hände annat runtomkring som gjorde att jag blev sämre igen, så fisket fick återigen läggas på is. Men så för en månad sedan blev jag bättre och bestämde mig för att fisket skulle få bli min rehabilitering. De första tre gångerna fick någon av föräldrarna hjälpa mig ner och upp med båten, då kroppen inte orkade. Men för två veckor sedan testade jag ett fiskepass helt själv och det gick lyckligtvis bra. Jag orkar bara 1-2 timmar på sjön, men jag kan ta ner och upp båten själv nu utan större problem. En härlig frihetskänsla, och skönt att det går framåt.

För någon vecka sedan var jag ute, för andra gången själv, och efter en timme small det på en riktigt fin gädda. Tyvärr så ville hon inte alls komma upp i båten och det tog 15-20 minuter innan hon gav med sig. En otroligt härlig kamp, men efteråt var jag så knäsvag att jag fick ringa farsan och få hjälp upp med båten. 7.8kg på 108cm, ett hyfsat resultat efter drygt 8-10 timmars fiske totalt under 2014.

Nu blåser det halv storm men jag hoppas på att komma ut på några korta pass snart. Som sagt använder jag fisket som en rehabilitering. Att ta ner och upp båten, samt att sitta och fiske i 1-2 timmar en gång i veckan är en alldeles lagom ansträngning som kroppen verkar svara bra på.

Skitfiske,

Solskydd till ekolodet

Så nu är senaste projektet klart. Ett betydligt mindre projekt än senast, men ändå kul och givande. Nu kommer det dock dröja innan jag hittar på något nytt tror jag, i alla fall med båten. Den lilla energi jag har över vill jag gärna lägga på annat ett tag, istället för att båten ska få allt. Jag har dock lite andra påhitt på G som har med fiske att göra, men som inte kräver någon fysisk ansträngning. Framtiden får utvisa om det blir av eller ej.

Solskydd till ekoloden är något jag tänkt på länge. För oss vertikalfiskare finns det två saker som kan driva en till vansinne. Det ena är vind, och det andra är solblänk på ekolodsskärmen. Förra året kollade jag runt efter färdiga solskydd för försäljning och hittade RaptorCaps i USA. Tyvärr fanns det inte något skydd till HDS-7 Touch och därför blev det aldrig någon beställning. Sen dess har jag tänkt göra egna skydd, men det är inte förrän nu som jag haft tid och ork över.

Jag har sett många andra som gjort egna solskydd och alla har använt plast. Själva ville jag ha något mer gediget och bestämde mig för att jobba med aluminium som jag har en förkärlek till. Jag åkte till närmaste byggvaruhus och köpte en 0.8 mm tjock aluplåt. Jag mätte sedan ekoloden noga och skissade upp en ritning som jag applicerade på plåten. Det är väldigt viktigt att vara noga med mätningarna och ta hänsyn till ekolodsskyddet, samt att man behöver distanser mellan plåten och lodet.

Efter detta gjorde jag de grova raka kapningarna med en cirkelkap och fortsatte sedan med att finkapa de avrundade hörnen med en plåtsax. Sticksåg går inte att använda till en så tunn plåt. Efter detta slipade jag plåtarna med ett fint sandpapper och putsade dem med T-röd inför spraymålningen.

Som distanser använde jag vanliga syrafasta brickor och skruvarna är M5/2.5 till HDS5:an samt M5/3.5 till HDS7:an. Andra tillbehör som införskaffades var gummilister samt sprayfärg.

När jag skurit ut de båda plåtbitarna bockade jag dem i min träbock som jag använde till förra projektet. Det var löjligt enkelt att bocka den här 0.8 mm plåten till skillnad från den 1.5 mm durkplåt jag använde förra gången.

Slutligen sprayade jag dem med en mattsvart grundfärg för metall. Färgen sitter hyfsat på aluminium om man sprayar 5-6 gånger, men man får räkna med att den slits med tiden. Sedan fäste jag gummilisten med superlim och skruvade på dem på loden. Blev klockrent. Möjligt att de skulle gått lite längre ner för att täcka mer av sidorna på loden, men jag får se om det duger. Om inte så är det enkelt att göra om dem.

Durktrall till Linder 400 Sportsman

I artikeln om ombyggnationen av en Linder 400 Sportsman så visar jag min durktrall och sen dess har jag fått förfrågningar om måtten. Igår hade jag lite ork över så jag gick ut och mätte dem och gjorde sedan en ritning för de som är intresserade. Tänk på att måtten inte behöver stämma till 100% för er Linder, använd dem som en fingervisning och var noga med att dubbelkolla allt innan ni börjar skruva.

Jag använde impregnerat trä som jag sedan målade med algbortstötande färg. Trallskruven är syrafast och stiften jag fäste mattan med (utöver limmet) är galvade. Mattan har inte en plastad eller gummad undersida utan släpper igenom vatten för att torka fort.

Baitrunners och Gäddspön

Jag har ett nytt projekt som väntar, vilket involverar mer aluminium och träbockar, men den senaste veckan har krafterna verkligen sinat. Så istället har jag som vanligt klurat på fisket och gjort mer förberedelser inför premiären. När kroppen inte vill försöker jag göra det bästa av situationen, och den här gången tog jag mig ann att färdigställa utrustningen inför höstens flötestrolling. Det föll sig naturligt då Metebolaget äntligen fick hem mina efterlängtade Wychwood Agitator Bait spön. Så vitt jag vet är det bara Metebolaget som säljer dessa spön i Sverige och beräknad leverans från tillverkaren var från början satt till Augusti, men de kom tydligen in tidigare och jag är inte missnöjd. Ryktet säger att dessa spön ska vara mycket bra till ett tilltalande pris.

Bilden tillhör Luis Rasmussen

Spöna finns i en drös olika längder och pundskalor. Själv valde jag ett par på 10 fot med en testkurva på 2.75lb. Tidigare har jag använt mina karpspön på 12 fot med samma testkurva, men de där extra två foten (fötterna?) tycker jag mest är i vägen. 12 fot är användbart när man fiskar från land och ska slunga iväg 50-60g vid karpmetet, men som sagt är de en pärs att ha i båten, och helt onödigt i min mening. Luis Rasmussen har skrivit mer om spöna för den som är intresserad. Artikeln finns Här.

Utöver spöna har jag under en tid kikat efter en fjärde baitrunner. Tidigare har jag använt mina tre baitrunners tillsammans med en vanlig haspel där jag släppt på bromsen. Men baitrunners är givetvis betydligt smidigare och nu får det bli en fjärde. I min uppsättning har jag två Shimano AERO GTE 5000b och en Daiwa Regal PLUS 3500 BRi. Shimanorullarna köpte jag i England för runt 6 år sedan och de håller måttet än idag. Daiwan är en av mina favoriter som jag även den köpte i England för ett par år sedan p.g.a. dess storlek. Då fanns det inte många baitrunners under 5000-storlek och man fick vända sig utomlands om man ville få tag på någon alls.

I dag har äntligen fler baitrunners i 2500- och 4000-storlek tillkommit i sortimentet, inte bara utomlands utan även i Sverige. Kors i taket. Dock är det fortfarande få butiker som säljer dem. Men så är det med meteprylar över lag. Nästan alla butiker fokuserar på predatorfisket och jag förstår såklart varför då det är vad som säljer mest. För de som vill åt bra meteprylar får man som jag leta runt i alla olika nätbutiker och göra flera beställningar.

Förr var Popup-tackle en butik jag vände mig till ofta, men idag är det främst Metebolaget. Dock hittade jag den fjärde baitrunnern hos Sportfiskeprylar. De är en av få butiker som har Shimanos baitrunners i 2500-storlek i lager. Ganska förvånande. Baitrunners i den storleken tycker jag borde vara mycket populära, och att det tog sådan tid innan tillverkarna satsade på dem är än mer förvånande.

Själv tycker jag att 2500 räcker gott till Sveriges karpfiske, om man inte fiskar i övergödda klubbvattnen, och det är mycket skönare att kånka på tre 2500 än tre 5000 när man ska ta sig till swimmet. Till gös, abborre, sutare och brax är det en optimal storlek, och den duger även till gädda. Jag tycker ofta att vi överdimensionerar vår utrustning. Det positiva med kraftig utrustning är att drillningen blir kortare och fisken slipper tröttas ut mer än nödvändigt, men skillnaden mellan en haspel i 2500- och 4000-storlek, eller ett 10 fot och ett 12 fot spö, är i det fallet inte allt för stor.

Slutligen en shout-out till grabbarna på Jakt- och Fiskekompaniet i Alingsås som alltid är lika trevliga när man kommer in. Jag var där och köpte fyra spolar med Sufix 832 idag och fick en spole backing på köpet. Man tackar!

Skitfiske,

Egentillverkad planoförvaring

I förra inlägget nämnde jag att durkplåten jag beställde till elmotorn i fronten var för svajig. Att skicka tillbaka en 1000*500mm aluplåt skulle kosta nästa lika mycket som att beställa en ny, så jag fick ta på mig tankemössan och klura ut en annan användning för den.

Ett problem med att fiska i en mindre båt, och i mitt fall att jag inte byggde jerkplattformen enda bak till mittoften, är att man saknar stuvfack. Ytterligare ett problem som drabbar de flesta fiskare är en benägenhet att förväxla beten med godis. Om man köper några så vill man ha fler, vilket snart resulterar mängder av betesboxar som skall släpas till och från båten.

Jag använder fyra planoboxar till vertikalfisket och de är just nu fyllda till bristningsgränsen med jiggar, skallar, krokar och beteslås. 76 skallar ligger och samlar damm i lådorna och snittvikten är 35 gram, vilket sammanlagt är straxt över 2.5kg. De fyra boxarna ihop väger förmodligen närmare 4kg och när jag packar ner dem i väskan tillsammans med dricka, mat, tänger, kniv, sax, tafsmaterial, ficklampa, kamera, våg och pannlampa så blir det ett äventyr bara att få i väskan i båten.

Med detta sagt så är det inte konstigt att jag länge klurat över stuvfack till planoboxarna, och nu hade jag äntligen material över och kunde skrida till verket. Det första problemet var bockningen. De enklaste plåtbockarna kostar runt 700-1000kr och är specificerade till under 1.5mm tjocklek och har en maxlängd på drygt 75cm. Jag skulle förmodligen klarat mig med det, men p.g.a. att plåten behövde bockas på fler sidor än en så behövde jag en bock som var öppen på en sida. Något ni kommer se på en av bilderna nedan. Alla mindre bockar som går att köpa har gångjärn på sidorna och hindrar mer avancerade bockningar.

Så, jag bestämde mig för att göra en egen bock. Lite 2 tum 4 och ett par gångjärn är betydligt billigare än den enklaste av plåtbockar och gjorde jobbet bra. Dock var plåten i tjockaste laget. Jag rekommenderar inte att bocka tjockare durkplåt än 1.5mm med en egenbyggd träbock. Utöver 2 tum 4 och gångjärn så behöver man ett par stadiga tvingar och något typ av handtag för att få ett bra moment. Nedan ser ni en av två bockar jag gjorde. Denna var med gångjärn på sidorna och den andra med gångjärn i mitten, och alltså öppen på sidorna.

Nästa steg var att noga dela upp plåten för att få ut så mycket som möjligt. Viktigt att inte slarva här. En felkapning och hela projektet hamnar i soporna.

Jag köpte ett par mattor att inreda facken med för att dämpa ljud och slitage på lådorna. Mattorna var inte av samma typ som för durken, vilket är viktigt att poängtera. Durkmattan jag använde var av en typ som släpper igenom fukt, medan dessa var vanliga dörrmattor med gummad undersida. Anledningen är att mattan som släpper igenom fukt har knoppar på undersidan som förhindrar en tät limning. Att mattan inte släpper igenom fukt har ingen betydelse i det här fallet.

Efter att de båda plåtbitarna tillsammans med matchande mattor var utskurna så började jag med bockningen. Se till att fästa bocken i något stadigt då man får pressa ordentligt för att rubba plåten. Farsan fick hjälpa mig här då jag fortfarande inte har någon ork i kroppen.

Här ser ni bocken med gångjärn i mitten och varför jag behövde den. Ni ser även varför ett par stadiga tvingar är ett måste. Den relativt klena träbocken klarar inte av sista biten av bockningen själv.

Nästa del var att limma fast mattan. Även här är tvingar ett måste. Som lim använde jag PL400.

För att inte skära sig på aluminiumet fäste jag ordentliga kantlister i gummi på ovansidan.

Sista steget var att skära ut mattbitar till insidan av facken som skall sitta mot toften.

Facken och mattan mot toften nitades sedan fast, och så här blev resultatet. Jag är riktigt nöjd. Min noggranna mätning av plåten gav resultat och planoboxarna ligger perfekt i facken med en halv cm till godo.

 

Ett sista problem med facken var att de stod ut så mycket att jag inte kunde ta upp och ner durken. Jag hade mätt detta redan innan och löste det genom att fästa ett par gångjärn och sedan kapa de längsgående brädorna. En mycket bättre lösning än att kapa durken i två delar. 

 

Kostnaden kan ju vara intressant att ta upp och jämföra med ett estimat på hur mycket det skulle kosta att köpa dessa, om de fanns, och få dem monterade hos en båthandlare. 

Durkplåt  ~ 500kr

Träbock ~ 150kr

Mattor ~ 150kr

Kantlist ~ 50kr

Lim och nit ~ 100kr

Summa ~ 950kr

Trailerplatå

Här händer det grejer! Inte fort, men jag leker inte navelluddspillande soffpotatis hela tiden. Efter några veckors jobb, eller kanske totalt en dags jobb utspritt under några veckor, så är äntligen platån på trailern klar. Riktigt skönt att slippa balansera över nollgradigt vatten. På sommaren går det ju ann, men samtidigt är det inte kul att behöva kliva ut på trailern, trilla i och fiska en hel dag med blöta strumpor.

Konstruktionen är enkel. Jag hade en bit 3mm durkplåt över i garaget som jag kapade med cirkelkap eller sticksåg, beroende på om kapningen behövde vara rak eller ej. Jag rekommenderar att ha ett helt stycke durkplåt i mitten av trailern, men jag fick klara mig med det jag hade till hands. Att borra i galvat stål är enklare än vad jag trodde, med en schysst stålborr så är det nästan lika lätt som att borra i aluminium. Att skruva är däremot tuffare. Det krävs naturligtvis självgängande skruvar, i antingen syrafast eller galvat. Galvat är att föredra då skruvarna sitter mot det obehandlade stålet i borrhålen, men jag hittade bara syrafast och löste det eventuella korrosionsproblemet med flytande galvazink. Sen är en stadig skruvmaskin med slagfunktion nästan ett måste.

 

Nästa projekt börjar jag förhoppningsvis med ikväll om jag har lite ork över. Jag beställde en durkplåt som skall sitta i fronten som platå för den kommande elmotorn, men jag kände att tjockleken jag valde blev för svajig, och därför har planerna ändrats. Durkplåten kommer istället användas till ett extra stuvfack i båten, och jobbet kommer innefatta en del bockning, något jag skall försöka fixa genom att bygga en egen bock. Blir spännande!

Till sist måste jag tipsa om ett erbjudande från Fiske-Feber. Jag brukar inte nappa på erbjuden om prenumeration i kombination med diverse tillbehör, men den här gången blev jag såld. Fem nummer av Fiske-Feber, tre paket Slim Teez och två paket Round up för 329kr. Eftersom jag var väldigt nyfiken på Westins nya produkter och ändå köper tidningen i butik så var det oemotståndligt.

Angående Westins produkter så blev jag positivt överraskad. Deras vanliga Twin Teez är inte märkvärdig alls och om det inte varit för att storleken tilltalade mig mer än Fin-S större sort så hade jag nog valt just Fin-S. Men Westins Slim Teez är av en annan kaliber, i mitt tycke. Jag är förtjust i de smalare och mjukare jiggtyperna till vertikal, och nu får Savagegears Sandeel Slug en värdig motståndare i betesboxen.

Även skallarna imponerade. En bra jiggskalle för gös ska ha ett brett gap, tunt gods men ändå vara tillräckligt kraftig för att bända upp en grövre fick. Det finns skallar på marknaden sedan innan som har en eller två av de nödvändiga egenskaperna, men inte alla tre, så vitt jag sett. De kraftigare krokarna har ofta varit mycket grova i godset, och de tunnare har varit för små i gapet och allt för klena. En av mina större gösar förra året på 6.2kg bände sönder en jiggskalle totalt och efter det valde jag först grövre gods för att sedan byta helt till flexheads. Westins skallar har tunt gods, brett gap och verkar vara tillräckligt tuffa. Ska bli ett nöja att testa dem.

Skitfiske,