Tappad drömfisk

Jag åkte aningen tidigare från jobbet igår för att hinna med lite kvällsfiske nu när mörkret faller allt tidigare. Det var riktigt kallt på sjön och vattentemperaturen var lägst hittills, 16-16.5 grader. SMHI visade svaga vindar men när jag väl började söka pelagiskt så hade vinden tagit i och det blev riktigt svårtfiskat. Alla kläder åkte på och termosen med varm choklad kom fram redan vid 17-tiden (vad är kaffe?). Jag stretade på i två timmar på första stället som jag vet har varit hett under en tid, men vinden var för kraftig och till slut var jag tvungen att flytta mig till läsida. Vid 18:30 började gösen bli mer aktiv och jag hittade de första ordentliga ekona, men tyvärr stod de flesta på 12-13 meter och de som stod på fiskbart djup vände direkt när jiggen närmade sig.

Trots trögt fiske så ljusnade tillvaron framåt 19-tiden då vinden äntligen la sig och jag fritt kunde välja fiskeplats. Jag åkte till ett stort 10-meters flak där jag vet att större gös vandrat upp på kvällen och började sökandet på nytt. Till slut fann jag är bättre eko under ett stort stim betesfisk. Fisken stod en meter från botten och rörde sig väldigt aktivt. Jag gissade på gädda och efter att ha bytt upp till 0.45 flour carbon sen senaste turen så släppte jag ner min 20cm Westin med förtroendet att tafsen skulle hålla. Efter några minuters stalkande så small det och jag kände direkt att det var okej tyngd i änden på linan. En tjock välkonditionerad gädda låg till slut i håven, men som tyvärr hamnade på fel sida av sträcket - 98cm och 6.5kg. Gäddan hade även ett ordentligt sår som syns på den immiga bilden nedan, precis ovanför min högra hand. Närmare hälften av gäddorna jag fått i Mjörn i år har varit skadade, tråkigt..

Gäddan fisk gå tillbaka efter en snabb vända framför kameran och mitt sökande fortsatte. Jag hade några minuter på mig innan mörkret föll och åkte tillbaka mot flaket som jag drivit ifrån. Redan vid första kanten hittade jag ett enormt eko strax över botten på 10 meters djup. Jag hade ju förra gäddans eko färskt i minnet och detta var betydligt kraftigare i jämförelse. Min flour carbon var lite sliten efter förra drillen men jag kände mig stressad då mörkret föll och jag visste att fisken var aktiv, så med rädsla för att tappa ekot så släppte jag ner min Westin på nytt och började lirka. Ekot rörde sig inte till en början och jag blev tveksam till att det verkligen var en fisk och inte något som gått genom isen eller tappats från en båt. Men så efter någon minut så steg den och det sög till ordentligt i spöt. Jag gjorde ett kraftigt mothugg och kände tyngden av vad jag uppskattar till en riktigt drömgädda innan tafsen gick. Jag svor och kastade spöt i båten av frustration, och det var faktiskt nära att tårarna kom. Man förstår inte själv hur mycket tid, kraft och pengar man lägger på det här intresset förrän man tappar ett monster under båten..

Nu blir det lite annorlunda taktik i framtiden. Hösten har kommit och det märks tydligt att gäddorna är ordentligt i gasen. Jag skall införskaffa ett kraftigare vertikalspö och använda min Revo NaCI med wire som ett extra set i båten. Det är relativt enkelt att avgöra ifall det är gädda eller gös under båten där jag fiskar, och att ha två uppsättningar känns som en bra idé. Inga fler missade gäddor i år.

Skitfiske,

Gädda, blåst och nya gummin

Det stabila högtrycket som varat i två vecka, fram till igår, har utnyttjats till fullo. Jag har nog varit ute 3-4 pass i veckan och resultatet har varit riktigt bra. Tyvärr börjar det skymma tidigt nu och passen efter jobbet blir korta, men jag har ändå lyckats syna fyra gösar runt 75cm och haft på en i samma storlek som slet sig. Häromdagen åkte en kompis med ut i båten för första gången och efter bara 20 minuter så steg det på en grann 74cm hona som fick simma tillbaka utan att hamna i vågsäcken.

Den här helgen planerade jag in ett längre pass i Anten som tyvärr blev inställt. Istället sitter jag här och rullar tummarna i hopp om att blåsten lägger sig. Regn och byvind på 10-11sm är inget jag beger mig ut i på jakt efter pelagisk gös. Igår hann jag ut några timmar och kunde lägga mig på läsida av en utav Mjörns större öar och fick möjlighet att testa de nya Westinjiggarna jag fått hem från Ribatex.se. Jag hittade fort ett par finare ekon som bara gick upp och synade jiggarna innan de vände tillbaka ner mot djupet. Till skillnad från tidigare veckor med blå himmel, stilla vatten och högt tryck så var gösen nu inte alls skygg. Till viss del är det skönt att kunna släppa jiggen utan att behöva oroa sig över att skrämma fisken, men samtidigt så hjälper det inte när de ändå inte vill hugga.

Efter två timmars stretande så hittade jag äntligen rätt färg och samtidigt verkade gösen komma in i en huggperiod. Melodin var riktigt mörka jiggar, kanske p.g.a. det mulna vädret, och jag drog snabbt ett flertal mindre gösar. Jag satte på en mörkare 20cm westin och kryssade över ett 10-meters grund där jag fick syn på ett kraftigt eko strax över botten. Jag hade haft gädda under båten tidigare på eftermiddagen och misstänkte att även detta var en, men i större storlek. Jag sänkte ner jiggen och fisken steg blixtsnabbt. Det blev ett *Tick..* istället för ett efterlängtat spöböj när min stackars 0.35 flour carbon-tafs gick av som en sytråd..

Det blev en dyster tur hem igår kväll och den här dagen gör att jag klättrar på väggarna Nya gummin, gott om motivation men höstväder på intåg. Istället har jag fotat lite av de nya betena och tänkte visa hur jag tacklar dem.

Första bilden visar två 25cm Relax samt två 23cm Fox Rage.  Andra bilden visar vilka tackelmaterial jag använder. Jiggar specifikt för gädda tacklar jag med stingers av 40lb titanium och 6/0-4/0 Gamakatsu- eller Ownerkrok. Jag fördrar Owner även om det är Gamakatsu på bilden då jag nyligen sett en Gamakatsu som gick av. Tredje bilden visar vikten av en Relax med 35grams jiggskalle vilket jag vet många är nyfikna på. Efter detta ligger det fyra 20cm Westin varav den mörkare som jag hade framgång med igår är näst högst. Stingers för gösjiggar tacklar jag med 0.28 Strikewire lina eller tunnare 28lb wire.

Jiggskallarna är 10/0 35g samt 10/0 20g från fishmania. Jag beställde lite fler Westinfärger idag och kompleterade med 8/0 22.5g jiggskallar vilket jag tror är optimalt, om man är inte förtjust i flexheads. 10/0 kanske är lite långa för 20cm Westin. De sitter fint men de hämmar jiggens rörlighet en aning. Fishmanias Big Game huvuden har i alla fall krokar med ordentligt gods vilket jag uppskattar efter att gösen på 74cm häromdagen ägde en Gamakatsuskalle fullständigt. Krokan var ordentligt vind och böjd när fisken låg i håven.

Jag hoppas ni fick lite tips som hjälper er att tackla jiggarna i framtiden. Nu ska jag fortsätta att klättra på väggarna i väntan på stiltje.

Skitfiske,

Snipor och Vertikalhysteri

En helt fri helg med kanonväder! Det fick bli tuffare pass på gymmet torsdag och fredag för att kunna vila igenom hela helgen och lägga alla tid på fisket. Förväntningarna var höga och planen var att köra ett lättare vertikalpass på lördagen, fiska betesfisk söndag morgon och sedan lägga all återstående tid på vår randiga krigare i ett hett vatten jag rekat veckan innan.

Redan i fredags kväll började jag meta betesfisk för att verkligen vara säker på att jag hade nog till söndagens abborrfiske. Kvällen började bra, mörten var på plats och det vara bara att släppa och dra. När jag stoppat ner sjätte mörten i mjärden och tvättade av händerna så for något förbi i vattnet och jag rykte till. Jag funderade inte så mycket på det utan fortsatte meta. En mört till på kroken och när jag la ner den i mjärden så kom det jag skymtade tidigare upp från djupet i form av en snipa. Den for upp i 120 och högg rakt över mörten jag nyss la ner i mjärden. Snipan fastnade naturligtvis med tänderna i nätet och jag försökte skaka loss den från min stackars mört medan svordomarna flög. Till slut fick jag bort gäddan och kunde börja meta igen. Men bara efter en kort stund märkte jag hur stressade mörtarna var i mjärden, så jag avslutade fisket och flyttade mörten en bit längre bort.

Morgon efter åkte jag ner för att meta mer mört och kolla två ryssjor jag lagt kvällen innan. Till mitt förtret var all mört i mjärden död. Vissa visade bitmärken medan andra förmodligen blivit stressade till döds av snipan. Jag flyttade mjärden till en annan brygga och började meta upp ny betesfisk. Efter ett tiotal fina mörtar gick jag bort till ryssjorna som jag lägger för att få större mört till höstens gäddfiske. Den första ryssjan kändes ovanligt tung och när den kom upp till ytan såg jag att en snipa lyckats ta sig in och festat på mörten. Jag har nog aldrig sett en så tjock och belåten fisk..

Lördagen fortgick med ett längre vertikalpass på eftermiddag som resulterade i mängder av gös och någon gädda, men ingen storlek att nämna. Morgonen därpå åkte jag ner mot mjärden igen för att meta upp resten av betesfisken vi behövde inför abborrfisket. När jag tittade till mörten så såg jag att alla hade dött igen. den här gången var ingen gäddbiten och varför de dött kan jag bara spekulera i. Mörtstimmen var inte på plats heller så fler betesfiskar blev det inte. Abborrfisket som jag planerat länge hade gått förlorat p.g.a. att betesfisken inte höll sig vid liv i mjärden. Otroligt irriterande, och det som stör mig mest är att jag inte vet varför de inte klarar sig..

Istället fick det bli ytterligare ett vertikalpass på Mjörn och nu i efterhand är jag glad att det blev som det blev. Gösen var på hugget och vid kvällningen, precis i övergången från dess att de trycker på botten till att de går upp och jagar betesfisk vid ytan, så fick vi ta del av ett ovanligt fiske. Jag hade pappa med mig och när vi är två i båten så kör vi bottenfiske, vilket resulterar i fler gös men av mindre storlek. Just vid den här tidpunkten så verkade större gös utifrån vandra in över 10 meters grundet vi just åkt till och vi såg fler fantastiska ekon på botten. Jag släppte ner min limegröna westin och det klev på en kraftig gös direkt. Efter lite drillande så landade vi en hona i fin kondition - 4.7kg på 77cm. Vi åkte snabbt tillbaka till samma position och efter att pappa dragit en mindre gös så klev nästan större pjäs på för mig. Denna stod och tjurade ordentligt under båten och jag var övertygad att det handlade om nytt PB, men väl i håven så fick vi se att fisken faktiskt var aningen mindre än den förra. 4.2kg på 74cm, men en riktig kämpe! Efter detta så såg vi ett och annat finare eko men de rörde sig fort och var omöjliga att stanna på. Så vid 21-tiden bestämde vi oss för att åka hemåt, glada men trötta.

Skitfiske,

Gös och Svordomar

På fiskesnack förra veckan var det en vänlig själ som tipsade om Stjärnås 20-års jubileum där de sålde allt i butiken för 50%. Helt galet. Synd (eller tur..) att de inte har ett bättre sortiment för då hade jag gått lös totalt. Efter en noggrann titt i butiken fick det bli lite småkrams, ett vertikalspö och den enda Revo MGX:en som var kvar i butiken. Jag var som en pojkspoling med hela bilen full av godis på vägen hem, underbart när man kan hitta dyra fiskeprylar billigt.

I helgen åkte jag och pappa på en roadtrip ner till Mörrum i hopp om att lura en Lax eller två. Tyvärr kom vi ner i helt fel tid och lågvattnet gjorde att både Öring och Lax var ovanligt svårflörtade. Av kanske 30 fiskare i pool 1-32 togs fem registrerade fiskar under hela lördagen. Vi nötte från fem på morgonen fram till tio på kvällen med en sovpaus under dagen, med endast ett hugg från en mindre Öring som resultat. Det var riktigt jobbigt att ta sig upp på söndag morgon och försöka hitta motivation. När jag nött med spinnfluga en timme så hoppade en redig +10 Lax rakt över linan, och med det gav vi upp. Nu dröjer det innan jag ställer mig och nöter Lax igen..

Efter hemkomst så väntade jag ut en mindre förkylning innan jag äntligen fick tillfälle att testa min nya vertikalutrustning. Jag skulle bara vara ute en kort stund, och redan efter fem minuter kom det in ett kraftigt eko under båten. Jag släppte snabbt ner min Fin-S och efter 10 sekunders lirkande så small det till. Efter en riktigt skön fajt med nytt spö och ny rulle kom det upp en tjusig hongös på 4.9kg fördelat på 79cm. Inte illa pinkat för att vara första fisken.

Jag har avverkat många pass i sommar i jakt på större fisk men inte lyckats. Försommaren gick ju kanon med en topp på 6.1kg fördelat på 85cm, men så fort tempen gick upp så gick gösen djupare. Nu när tempen gått ner igen såg jag en helt annan typ av aktivitet. Gösen var i gasen redan vid 18-tiden och betesfisken, som under sommaren stått över djupare vatten, var nu inne på grundare områden och med dem följde gösen.

Efter en stunds bottenfiskande med mängder av smågös som resultat så hade jag ställt Revons spärr på max. Jag kan inte säga att jag är van vid rullen än då jag ställer om spärrarna med jämna mellanrum. Dels vill jag att betet skall gå ner snabbare, och dels vill jag ha hårdare spärr. Med bara lite lösare spärr satt inte mothuggen ens på de mindre gösarna, och det blev jag lite irriterad på. Jag började hålla tummen ordentligt på spolen, men i stridens hetta så är det lätt att man råkar lätta på trycket och då slirar spolen ändå.

Med spärren på max sökte jag vidare efter bättre ekon och efter ett tag kom det in ett riktigt fint på 6 meter över 18 meter. Jag släppte ner en vit Savagegear Sandeel och efter en stunds lirkande så small det. Mothugget satt perfekt och gösen följde snabbt med mot ytan. När jag fick se den till synes 80cm långa fisken så vände den buken till och stack ner mot djupet igen. Med spärren fortfarande på max fick jag hänga över relingen, och lite panikslaget så lossade jag spärren någon millimeter för mycket, vilket resulterade i slacklina och tappad fisk. Efter svordomar och omkringslängda fiskesaker så åkte jag hem.

Att tillägga är att jag tidigare fiskat vertikal med en Shimano Rarenium och har noll kontroll över min nya lågprofilare. Men nu har jag lärt mig en läxa, och efter nästa mothugg kommer jag släppa väldigt försiktigt på bromsen..

Skitfiske,

Antiklimax

Förra helgen skrev jag ett blogginlägg och berättade om en misslyckad tur till ett nytt hett abborrvatten. Det här är del två.

Planen den här gången var att göra allt rätt, till skillnad från innan. Jag planerade att fixa rampen som vi helgen innan fick åka ifrån, ordna betesfisk i tid och se till att få ett riktigt fint abborrfiske. Sagt och gjort så åkta jag via sjön på väg hem från jobbet i fredags med spade och spätt i bagaget. Efter någon timmes kafttag hade jag slagit bort den spetsigaste delen av asfaltsblocket som låg mitt i rampen och fyllt upp med grus och jord. Bilderna nedan visar före och efter.

Nöjd och motiverade åkte jag hem, åt middag och stack iväg igen för att meta ordentligt med betesfisk. Med maggot som bete den här gången gick metet betydligt bättre och äntligen nappade mörten. Det tog dock ett tag att få upp tillräckligt många och i framtiden så kommer jag förmodligen införskaffa ett kastnät. Det verkar så väldigt smidigt. Tänk att få ihop 30 betesfiskar på ett par kast istället för att stå och meta i ett par timmar.

På morgonen dagen efter åkte jag och hämtade båten och sedan iväg till metesplatsen för att hämta mörten. Jag har igen ordentlig sump utan förvarar mörten i en ryssja, vilket skulle visa sig vara ett misstag då all mindre mört lyckats rymma, trots smala ingångar. Suck.. det ena misstaget efter det andra. Jag hade inte maggoten med mig så jag fick åka hem och hämta den, för att sedan åka bort igen för att meta mer betesfisk. Den här gången valde jag ytterligare ett nytt ställe, och det skulle visa sig vara ett bra val. Det fanns gott om mört och det tog inte lång tid att fylla spannen, som för övrigt innehöll en ordentlig kylklabb. Jag gjorde ett misstag med ryssjan, men den här gången så höll jag i alla fall all mört vid liv hela vägen. Kylklabb och ett varsamt handhavande var rätta medicinen.

Äntligen kunde jag åka iväg mot sjön. Väl där körde jag ner trailern sakta mot sjön och såg till att hamna rätt med bilen. Väl nere så sköt jag ut båten och vart glad att det inte skedde något problem. Jag var orolig att rampen skulle vara för långgrund, men jag hade mycket vatten till godo i aktern. Problemet skulle istället visa sig vara att komma upp med bilen från rampen. Min framhjulsdrivna V50 spann som en vild hamster i gruset och efter ett par försök började jag bli lite kallsvettig. Inte över att bilen satt fast, utan för att tiden rann iväg och de finaste fisketimmarna redan låg bakom mig.

Jag hittade lite brädor i skogen och försökte lägga dem under framhjulen, men de spann vildare på dem än i gruset. Det luktade bränt och jag var på väg att hämta hjälp. Men hjälp skulle betyda att gå och väcka någon i närheten som förhoppningsvis kunde hjälpa till att dra upp bilen, vilket skulle betyda än mindre tid på sjön. Istället backade ner så långt jag vågade och testade att vrida helt åt ena hållet för att försöka hitta lite fastare mark. Den här gången gick det och bilen for upp som en raket, utan skador undertill trots sten och bröte i vägen. Nu var det bara att dra upp släpet för hand och äntligen åka ut. Förresten så var allt detta ganska obehagligt eftersom handbromsen inte fungerar...

Väl ute på sjön så åkte jag lugnt och sansat eftersom jag hört om stenar som sticker upp här och var. Och nog var det så, ingen som kom så högt upp att den skadade båten, men det var bra nära ett par gånger. Jag åkte lugnt med elmotor så ingen större skada hade skett, men jag undviker gärna att åka på vassa stenar med min tunna Linder. Om man har otur så kan det gå riktigt illa. Fisket i sig gick trögt. Jag hittade fisk lite sporadiskt men de ville inte hugga. Relativt hård vind gjorde att bottombouncing (som jag använde mig av) var riktigt svårt. Jag är ovan vid metoden och förstår ärligt talat inte hur man bedriver det på ett bra sätt. Inte än i alla fall. Bottnen var allt annat än jämn. Utan Elektroniskt sjökort kunde jag inte hålla mig till en kant och pendlade därför titt som tätt mellan 2 och 10 meters djup, vilket naturligtvis försvårar tekniken. Till slut valde jag att nästintill ligga stilla med båten och vertikala med tacklet. Jag såg snabbt att fisk kom fram och var intresserade av betet, men ingen högg. Detta varvade jag med att reka bottnen runt om i sjön i ett par timmar, helt utan framgång, och till slut gav jag upp för dagen..

Jag åkte in med båten, hämtade trailern och rullade ner den för hand på rampen. Jag hämtade bilen och backade ner så att jag hade bakdäcken precis på kanten av asfaltsplatån och drog sedan en kraftig rem mellan dragkrok och trailer. Sedan satte jag två ordentliga stenar bakom trailerdäcken och drog upp båten. Efter det fick jag bogsera upp hela ekipaget lugnt och säker. Inte helt optimalt, och med största sannolikhet kommer jag aldrig åka dit igen med båten och bilen jag har nu. Skruttbåt och fyrhjulsdriven bil är vad som krävs.

Skitfiske,

Linder 400 Sportsman - En ombyggnation

Att äga en båt har alltid varit en dröm, så som för alla med ett starkt fiskeintresse. Med en bra fiskebåt öppnas många nya dörrar och man får möjlighet att testa nya metoder och vatten. Min dröm blev verklighet för några år sedan fick jag av en händelse pengar över efter en lägenhetsrenovering. Jag började kolla efter olika typer av båter och frågade runt på forumet vad andra tyckte. Jag bestämde mig snabbt för en aluminiumbåt då jag absolut ville att båten skulle ligga på en trailer, och inte vara fast vid en sjö. Jag beslutade också att jag ville bygga om båten efter egna behov. Jag hade åkt ut med min bror i hans nyköpta terhi ett par gånger vid det här laget och störde mig på att man inte kunde stå upp och fiska enkelt i båten, samt att man fick ordentligt ont i ryggen efter bara ett par timmar utan ryggstöd.

Jag bestämde mig för en buster eller en linder, och uppdaterade blocket hundraelva gånger om dagen. Jag förstod snabbt att bustrarna var aningen dyrare, och att om jag ville ha både båt, motor och trailer så var jag tvungen att spara mer pengar eller skippa aluminium helt och gå efter en billigare plasteka. Men en dag så kom det upp en annons på en Linder 400 Sportsman -06 med trailer där ägaren var intresserad av att sälja båten utan motor. Priset låg strax under min budget, och båten såg väldigt välskött ut. jag ringde min pappa direkt och vi stämde oss för att åka ner 12 mil dagen därpå och släpa hem båten direkt. Detta var på hösten 2011 och att jag inte fick med en motor spelade mig ingen roll. Jag visste att jag inte kunde fiska mer den säsongen och hade gott om tid till att spara ihop pengar till bensinaren i efterhand, så det var ett ypperligt tillfälle som jag tog till vara på direkt.

Väl där så såg vi att båten var i toppskick och ägaren var en pedantisk äldre man. Det kunde inte bli bättre. Båten var heller aldrig saltvattenskörd, och den relativt nya trailern hade skenor som är framtagna till linders båtar, så den hade stått stadigt och tryggt under alla år. Jag slog till direkt, och började planera ombyggnationen.

Här är några bilder innan byggnationen började. Som ni ser så var båten i fint skick och det enda som jag egentligen störde mig på var två spöhållare som den förra ägaren hade skruvat fast med ett ordentligt lager svart sikaflex runt om. Jag skruvade bort dem och slipade bort sikaflexen med ett fint sandpapper. Sedan fyllde jag i hålen med grå sikaflex.

Durktrall
Det fanns en durktrall till båten när jag köpte den, men det var den smala varianten som bara går mellan de två tätaste stagen på durken. Att kunna utnyttja hela durken i båten är A och O för mig, så att göra en bredare durktrall blev mitt första delprojekt. Att jag redan hade den smala varianten hjälpte mig väldigt mycket. Som ni ser i den andra bilden nedan så är de yttersta brädorna som ligger mot durken kluvna snett. Detta är naturligtvis för att de ska ligga dikt mot durken, och skrovet är ju inte plant. Eftersom jag redan hade den gamla trallen så kunde jag ta vinkeln ifrån den klyvningen och använda till min nya trall.

De två inre brädorna som är vända mot durken, ligger på de två inre stagen som förstärker Linderns skrov längs med hela båten. Jag la först ut de brädorna. Då visste jag hur hög trallen skulle bli, och kunde därefter placera ut de kluvna brädorna ut längs sidorna på skrovet så att de var i samma höjd som de inre. Efter detta var det bara att såga till alla ovanliggande brädor och skruva ihop. Om ni tittar på de yttre kluvna bitarna på bild två så ser ni att den ena änden ligger lite längre ut än den andra, detta är naturligtvis för att båtens skrov går inåt och blir smalare ju längre mot fören man kommer.

Brädorna som bygger det övre lagret på trallen var impregnerat trä. De undre bitarna som ligger dikt mot durken är i grunden vanlig ej impregnerad furu. Anledningen till detta är att jag var tvungen att åka iväg och klyva dem på perssons trä i Alingsås och där fick jag inte klyva impregnerat trä. Men det gjorde mig inget då jag ändå tänkte förstärka impregneringen med en egen färg. Det är därför trallen är svart. Jag målade den ordentligt två gånger med en impregneringsfärg som skyddar mot algbildning och fukt. Färgen är dyr, men trallen kommer hålla längre. Jag tejpade även undersidan på trallen som ligger dikt mot durken med en tjock förstärkt tejp som gör att den ligger lite mjukare mot alut, och jag slipper dessutom oroa mig för att impregneringen skall fräta på metallen. Brädorna är skruvade med en syrafast trallskruv.

Jag ville även ha en matta på durken. Jag hade sett att många använder det på platåer som de byggt på sina båtar, och jag är förtjust i idén då man slipper oroa sig för att lekande och annat småkrams ska tappas och hamna under trallen när man är ute på sjön. Jag har även märkt senare att det skyddar båtens durk mot skit man har under skorna. Visst, jag är överdrivet pedantiskt, men det är skönt att bara behöva damsuga av durktrallen lite lätt efter fiskepassen istället för att rengöra hela båten. Mattan är köpt på Jordnära i Alingsås och är till för att läggas utomhus på trall eller balkong. Tänk på att köpa en tunnare matta som släpper igenom vatten! Alla mattor släpper inte igenom vatten och lär mögla om man använder dem i en båt. För att fästa mattan på trallen så använda jag först och främst lim, tänk på att använda ordentligt med lim. Sedan sköt jag även fast den med stift då jag inte trodde limmet skulle hålla i all evighet. Tänk på att använda galvade stift som inte rostar.

Virket och kapningen kostade under 500kr. Färgen var lite dyrare och tillsammans med matta, lim och skruv så gick nog hela bygget på drygt 1200-1400kr.

Frontplatå med Stolstativ
Jag minns inte vart tanken med frontplatån kom ifrån från början, men som ni ser så har jag tagit grundidén ifrån piscatus.com men lagt till lite detaljer i byggnationen. Tanken med platån var att jag ska börja utnyttja jerkfisket mer, och p.g.a. att man faktiskt inte har någon använding för fronten på en linder ändå. Platån och durktrallen gör att man utnyttjar båtens yta till fullo och den blir helt plötsligt dubbelt så stor.

Till skillnad från Piscatus så valde jag att täcka hela bottnen, och sedan göra träplatån ovanför och till sist fylla med fogskum. Jag tänkte igenom platåbygget noga innan jag började, och till en början ville jag använda plast istället för papp som skydd för båtskrovet, men kom sedan på att det inte är speciellt smart ifall vatten lyckas tränga emellan någonstans och lägga sig intill trät. Det är bättre att det få gå igenom pappen.

Jag använde två ihoptejpade pappkassar från ica som jag la i fronten och skar ut med en kniv, för att sedan tejpa mot båtskrovet. Träbitarna är i grunden impregnerade, men även här använde jag den extra skyddsfärgen som jag hade till durktrallen. Träbitarna är sågade så att de precis passade den lilla aluminiumplåten som ligger framför toften. Plåten är fastborrad med två skruvar som ni ser genom pappen på bilden ovanför, och jag gjorde två små hål i träkonstruktionen för att den inte skulle vila på skruvhuvudena. Märk väl att träkonstruktionen inte är fastskruvad i båten alls, utan vilar bara på aluplåten.

Anledningen till att jag la papp mot skrovet är dels för att skydda båten mot träimpregneringen, och dels för att skydda mot fogskummet som jag senare sprutade under platån. Fogskum sitter värre än lim och är ett rent h*lvete att få bort. Ifall man någonsin vill ta bort platån så är det nu bara att lyfta pappen och allt fogskum följer med.

Jag sågade sedan till en skiva av tjockare playwood så att den passade skrovet, och skruvade fast den i träklossen under. Tjockleken på playwooden bestämde jag utefter hur många mm det var från träklossen upp till toften, så att durkplåten sedan låg dikt med playwooden och toften. I mitt fall hamnade playwooden på 23 mm och var mer än nog att ha som stöd.

Jag såg till att playwooden inte låg mot skrovet. jag bestämde tidigt att inget skulle ligga mot skrovet och möjligtvis skava på alut. Speciellt inte durkplåten då den är vass och lätt skulle kunna göra sönder skrovet om man hoppar upp och ner i båtfronten.

I det här skedet sprutade jag in fogskummet under platån. Något att tänka på här är att man måste lägga något tungt på platån, annars trycker skummet upp hela konstruktionen och stelnar så att man måste göra om hela jobbet. Använd inte heller för mycket fogskum, lagom är bra. Det är bara där som stöd och som ljuddämpning i tomrummet mellan skrov och playwood.

Efter att träkonstruktionen var helt klar så mätte jag ut vart jag ville ha stolstativet och gjorde hålet i toften. Jag borrade fyra hål i kanterna och använde sedan en sticksåg med ett blad till för sågning i metall. Stolstativet är detsamma som Piscatus använder och finns att köpa på Seasea.se.

Nu kommer vi till något som jag verkligen fick huvudvärk på när jag planerade bygget. På Piscatus tror jag inte att de nämner hur de skruvade fast stolstativet, men jag förmodar att de drog sex skruvar rakt ner genom plåtdurk och toft. Jag är tveksam till hur länge en sådan konstruktion håller. Istället hade jag gärna haft muttrar undertill, men det finns ingen möjlighet att komma åt inuti toften om man inte lossar den från båten, och det var inget alternativ i det här läget. Dessutom ville jag att plåtdurken skulle sitta fast i toften med de här sex skruvarna för att få en stabilare konstruktion, och jag är säker på att det inte går att lita på att gängor i den tunna toftplåten ska hålla för momentet som skapas när någon lutar sig mot stolen, och därför hade jag bara ett alternativ kvar - Nita.

Jag började söka runt efter nitmuttrar på google. Jag visste inte ens att de fanns något som hette nitmuttrar, utan litade bara på att någon måste haft användning för dem innan mig, och jag hade rätt. Tyvärr verkade de vara svåra att få tag på. Jag hittade alla möjliga olika typer men tängerna kostade över 1200 kr styck och muttrarna gick bara att beställa 100 stycken av per leverans. De var med andra ord främst till för företag och inte privatpersoner, vilket jag tyckte verkade konstigt. Klart att privatpersoner någonsin har behövt nitmuttrar.

Jag gav upp letandet tidigt under planeringen eftersom jag ändå behövde samla in min budget, men tog upp det strax innan jag skulle börja med platån, och hittade då äntligen en billigare variant på biltema. Kvaliteten på tången är dynga, men den gör det den ska, i alla fall för sex nitar, så det var ett kap för 250 kr. På bilden nedan ser ni en nitmutter och tången liggandes till vänster. Jag har även fäst sex stycken nitmuttrar i toften, placerade så att de matchar stolstativets fäste.

Att kapa till plåten var ett pilljobb, men väldigt kul! Jag började med att köpa en stor bit 3mm masonit till mall som jag kunde kapa med sticksågen. Jag koncentrerade mig på ena sidan av båten, för att göra en mall till ena halvan av platån. Jag drog ett snöre från mitten av toften till fronten på båten, för att dela av fronten i hälften, och tog sedan mätvärden från snöret till skrovet längs med. Dessa mätvärden ritade jag ut på masoniten och utifrån dem kunde jag skissa upp den första mallen. Jag placerade sedan ut masonitmallen i fronten och märkte vart det stämde och vart det inte stämde. Några millimeter mindre här och några mer där, och ritade sedan ut mätvärdena än en gång på den överblivna masonitskivan. Detta upprepade jag tre gånger innan jag var nöjd med mallen.

Jag använde sedan mallen till att märka durkplåten, sågade ut den med sticksågen och slipade ner kanterna med en slipklinga. Efter detta mätte jag noggrant ut vart jag skulle borra hålen för stolstativet så att platån matchade toften, och sedan gjorde jag även hål för att fästa plåten till playwooden. Sedan kom ytterligare ett klurigt jobb, nämligen att mäta ut vart jag skulle borra hål för tofthandtagen. Bilden nedan visar hur jag gjorde. Jag satte en tejpremsa på skrovet där jag kunde markera vart hålen i toften var och hur många millimeter in från skrovet de satt. Sedan skruvade jag fast durkplatån i nitmuttrarna så att jag visste att den låg på plats, och drog varsitt snöre från hålet på ena sidan till hålet på andra sidan, för att få en rak mätning. Sedan mätte jag från skrovet och ut mot durkplåten, och markerade vart jag skulle borra hålen. Detta funkade utan problem och jag kunde äntligen skruva fast durkplåten!

Slutligen satte jag en sträng med grå sikaflex längs kanten för att göra platån vattentät och få en snyggare kant.

För att få tag på durkplåt i de här dimensionerna bör man ta sig till ett plåtslageri och beställa. Det brukar kosta strax under 1000kr för en 200mm*100mm*3mm durkplåt. Mindre delar går även att beställa på Maskindelen.se. Stativet kan man köpa för 800kr och stolen för 600kr, båda på Seasea.se. Trät, skruvar, sikaflex och fogskum kan tillsammans gått på drygt 500kr.

Akterstol med Förstärkning
Att fästa akterstolen är i grunden enklare än den i fronten då toften kan skruvas bort så att man kommer åt under, men tyvärr har den ingen durkplåt fäst ovanpå som ger extra förstärkning. Detta var ett problem som jag var tvungen att lösa med en förstärkning inuti toften, eftersom toftplåten i sig förmodligen är lite för klen att hantera momentet som skapas när man lutar sig bakåt i stolen och skumpar runt på sjön. Jag beställde den här gången en vanlig 3mm aluminium plåt från Maskindelen.se, men när jag väl fick hem den så förstod jag att jag aldrig skulle kunna böja den själv. Aluminiumplåten behövde böjas med millimeterprecision, och jag märkte att jag knappt kunde rubba plåten utan rätt verktyg. Jag var därför tvungen att vända mig till en plåtslagare som gjorde ett riktigt bra jobb. Jag mätte själv ut profilen först och gav honom måtten och plåten. Eftersom det var en vän som gjorde jobbet så kostade det bara en gentjänst.

Som ni ser så blev det en U-profil med sneda kanter då insidan av toften är lite speciellt formad. Jag nitade fast den på utsidan av toften och skruvade sedan fast stolfästet ovanpå med muttrar undertill. Det sitter även flytmaterial inuti toften som på bilden är borttaget, det måste skäras för att passa profilen, men det är lätt gjort.

Istället för det vridbara stolstativet i fronten så valde jag här en fast skjutmontering, vilket jag absolut inte ångrar. Jag skjuter stolen mot relingen när jag behöver öppna för bensindunken, och skjuter den sedan tillbaka mot mitten när jag kör bensinaren eller den aktermonterade elmotorn. Dessutom är den här konstruktionen mycket mer stabil då fästet sitter över en större yta och använder 8 skruvar.

Grabbräcke
Att fäste grabbräcken på relingen kändes som ett måste då man kan fästa spöhållare i dem och slippa borra hål i båten, något som den förra ägaren inte tänkte på. Det går att köpa ett grabbräcke från linder som är gjort för 400 Sportsman, men det kostar hela 4500kr! Jag köpte mina räcken på Seasea.se och fick tillsammans med skruvar betala runt 600-700kr för allt.

Spöhållare för Transport
Det ligger väldigt mycket research bakom det här båtbygget, och spöhållare är nog det jag letat mest efter. Inget passar mina önskemål, såväl vanliga trollinghållare som transporthållare. Vad är det för tomtar som designar fiskeprylar? Anyway. Jag letade länge efter aluhållare med klyka så att spöna inte står och hoppar i båten när man åker. Jag letade först i Sverige men hittade inget, så jag började kolla runt i USA och även i Asien. Jag hittade några i Asien men vågade inte beställa dem, och jag hittade även några i plast i USA som passade mina önskemål, men frakten kostade till slut mer än hållarna så det blev inget köp.

Av en händelse hittade jag sedan ett par aluhållare med klyka på Hjertmans när jag letade efter delar till båten, och beställde dem direkt. Men när jag fick hem dem så var det en helt annan design än dem på hemsidan. Jag ringde upp och tydligen så hade tillverkaren ändrat design, men Hjertmans hade inte ändrat bilden på hemsidan. Jag lämnade snopet tillbaka spöhållarna och kände mig uppgiven.

Några dagar senare gick jag till den lokala Sportfiskeaffären i Alingsås, en liten men väldigt välsorterad affär, och kastade ett öga på deras spöhållare. De hade wigglers aluhållare inne, förmodligen de vanligaste hållarna som jag har stirrat på länge under mina googlesökningen. Men nu för första gången gick det upp ett ljus. Varför inte bara göra en klyka själv? Hur svårt kan det vara. Och dessutom hade jag nyligen kollat igenom hela Hjertmans sortiment och mindes att de har en list i U-profil som förmodligen skulle passa perfekt som dämpning.

Jag fick köpa fyra hållare till väldigt bra pris och återvände hemåt för att göra om dem. Jag tog min lilla kap och gjorde en klyka i varje hållare, och senare satte jag även på listen från Hjertmans. Jag är otroligt nöjd med hållarna. Spöna sitter klockrent i dem och riskerar aldrig att skadas på något vis. Se bara till att få tag på rätt diameter på hållarna, Lorentsmarin.se har större varianter som fungerar ypperligt.

El, Ekolod och Pill
Eldragningen handlade även den om planering. Jag hade bestämt mig för att inte ha kablar överallt i båten. Jag ville lägga någon typ av slang längs relingen och samla alla kablar i den, men innan dess behövde jag ekolod och all annan elutrustning för att veta hur tjock slang jag behövde. Jag beställde först ett Lowrance Mark 5x från Ssbilbehor.se. Sedan köpte jag även ett Elite 5x som jag senare, efter några turer, bytte till ett HDS 5 Gen2. Jag ska dock inte gå in i detalj över varför jag valde de ekoloden jag har. Det får bli en egen artikel.

Jag fick i alla fall hem loden, och började då pilla med lanternan. Den förra ägaren hade kapat kablarna strax under lanternan, men eftersom jag inte ville ha en skarv där så bestämde jag mig för att ta isär den och koppla in helt nya kablar. Tyvärr stötte jag här på nästa problem. Lamphållaren som var gjord av hårdplast ramlade sönder i tio delar när jag tog isär lanternan, och jag blev tungen att leta efter en ny hållare. Jag vände mig till Elfa, mailade dem bilder och information, och fick direkt svar om vilken hållare jag borde köpa. Det var en hållare i stål. Tyvärr kostade det mig hela 160kr, vilket jag nästan skulle fått en ny lanterna för, men skit händer. Tyvärr var den dessutom lite annorlunda formad än den förra i plast, men med lite trix och pill så fick jag till slut dit den och kunde även sätta fast de nya kablarna. Jag beställde även två sidolanternor från Seasea.se

Nu hade jag minimimåttet på slangen som skulle samla ihop alla kablar, och jag började återigen mitt gogglesökande. Jag ville ha robotslang (flexslang), helst svart, grå eller blå, med minst 25mm diameter. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. De få ställen som över huvud taget säljer robotslang, så som Claes Ohlsson och Jordnära i Alingsås, säljer endast 16mm tjocka slangar. Som tur är så har familjen en nära vän som är elektriker, så jag fick lite 30mm robotslang av honom, som jag fäste med svarta buntband med clips som finns att köpa på Hjertmans.se. Clipsen skruvade jag fast i relingen, alltså inte i båtskrovet.

Jag använder mitt HDS 5 vid akterstolen och Elite 5x vid frontstolen. Elite 5x-lodet har givaren på barbord sida medan HDS 5:an har en givare i aktern och en på styrbord sida, kopplade till en givarswitch. Aluminiumplattorna som Ekoloden sitter på köpte jag på Borås marin. Det är ett Lindertillbehör och finns att köpa i deras webbshop. Jag använde även Linders egna fäste för ekolodets givare i aktern. Givarfästena på sidan av båten är det portabla som finns att köpa överallt nu för 250kr styck. Det är ett okej fäste, men inte allt för stabilt. De som satsar på vertikalfiske köper sina givarfästen från Z-bait. Själv har jag precis beställt aluminiumprofiler för att göra mitt egna stabila givarfäste för vertikalfiske. En artikel eller ett blogginlägg kommer om det lite senare.

El-kopplingen fick jag ta till mycket hjälp för att klara av. Jag gjorde allt själv, men jag var noga med att fråga kunnigt folk om hur jag borde koppla. Jag kan inget om el, men om man inte vet så är det bara att fråga. Bättre det än att göra fel. Och efter alla mina dumma frågor så blev allt rätt från första början!

Jag använde två kopplingsplintar, en säkringshållare, en 60A säkring, en switch till lanternorna, stänkskydd och fyra snabbfästen till batterierna. El-grejer är dyrt, men det lönar sig att köpa gedigna prylar. Allt blir så mycket bättre och smidigare i slutändan. Till lanternorna satte jag en 1A flatsäkring, och till Ekoloden använde jag 3A. Till elmotorn i aktern använder jag en 60A automatsäkring.

Final Touch
Det sista jag gjorde var egentligen att köpa massa tillbehör. Jag satte på en draghållare från Linder och en hållare med Markörer, samt fyra Delux spöhållare. Markörer är ju ett underbart verktyg när man är ute på sjön. Bensinaren är en 15 hästars rorkult från Mercury utan elstart. Jag köpte även ett motorlås och bultade fast motorn i akterspegeln, samt en Minn kota elmotor och ett elmotorfäste från Linder.

Det allra sista jag gjorde nu innan jag ska byta ut givarfästena på sidan var att beställa lite plexi till aktern. Splashguards är ett måste vid vertikalfiske. Till skillnad från många andra valde jag dock att använda mig av ganska små splashguards, vilket jag tycker räcker gott, om man inte vill backa i flera knop mot vinden. Ryds glas i Göteborg sågade till plexit åt mig.

Kostnad
Priset på hela ekipaget tänkte jag sammanställa nedan, för jag vet att många tycker det är intressant. Jag har inte kvar kvitton, men jag har ett bra minne och alla priser bör stämma någorlunda väl.

27000kr - Linder 400 Sportsman -06 med ett Thule 80km/h båtsläp -07
24000kr - Mercury 15hk Rorkult utan elstart -12 med en 12L dunk och snabbkoppling
~3500kr - Minn kota 55lb
~3000kr - Frontplatå med stolstativ och stol
~2000kr - Akterstol med förstärkning
~2200kr - Lowrance Mark x5
~5500kr - Lowrance HDS 5 Gen2
~1500kr - Givarswitch
~2000kr - Ekolodsfästen och Givarfästen
~3000kr - 2st Tudor/Exide Marine Dual TR350 och Batteriladdare CTEK M100 7A
~1300kr - Durktrall med matta
~1600kr - Grabbräcken med fem transportspöhållare
~2400kr - Fyra stycken Normark Deluxe spöhållare
~2000kr - Elkoppling och tillbehör
~2000kr - Diverse skruv och tillbehör
~500kr - Splashguards

Summa: ~85000kr

Positivt
Båten planar lätt med en 15hk, men jag rekommenderar inte att köpa en mindre. Den går i runt 18knop när det är vindstilla, den är enkel att manövrera p.g.a. att växeln sitter i rorkulten (rekommenderas!), den går i 1.5knop som långsammast vilket är en fin trollingfart efter gös och den backar bra mot vågorna. P.g.a. den låga vikten är den extremt lätt att traila. Jag har 5-6 kilometer ner till sjön och det tar mig 15-20 minuter från dess att jag åker till att båten är i vattnet och bilen parkerad.

Negativt
Givarfästena på sidan är rangliga, men det skall jag åtgärda snarast. Det är också lite för mycket prylar på relingen vilket gör att det ibland är svårt att landa fisk, men man måste ha spöhållare någonstans. Ekolodet i fören, mitt Mark-5x, ska bytas till ett med 83hz. När jag har besökare i båten så är det viktigt att de har en större kon än mig, då det är jag som sköter båten och styr utefter hur min lina ligger.

Utöver detta finns det mängder med saker jag tycker är bra, eller mindre bra. Det går alltid att bygga på och förbättra sin båt. Men för den budgeten jag satte upp, och med noll erfarenhet innan bygget, så tycker jag att jag fått en riktigt fin fiskebåt, och jag hoppas att ni har fått ut något av att läsa om båtbygget. Ställ gärna frågor. Jag har fått så mycket hjälp, så nu är det dags att ge tillbaka.

Joakim Åberg
Joakim.aberg@cgpro.se
http://www.cgpro.se

Skitfiske!

Semestern slut, fiske tar fart?

Som så många andra semestrar så blev även denna ett race för att hinna med så mycket fiske som möjligt. Jag brukar vara lite trögstartad och komma igång alldeles för sent med fisket, trots att våren är överlägset bäst på de flesta fronter, och ledigheten kommer istället i kläm med det ena passet efter det andra som tyvärr stressas fram för att hinna med.

Jag inledde med ett par vertikalpass efterföljt av lite kvällstrolling, och sena kvällar tillsammans med tidigt vertikalfiske, träning, familj, vänner och flickvän tar på krafterna. Nu på slutet så ångrar jag mycket. Jag borde planerat in ordentliga pass med vila innan för att få bättre resultat, lära sig mer och vara bättre förberedd. Dessutom så brukar jag tvinga fisket genom väder och vind, vilket inte alltid fungerar, utan istället slutar i frustration och misstag.

Några pass blev dock lyckade. Framförallt den första helgen då jag och pappa fick några finare gösar på trollingen och det högg ordentligt på vertikal. Tyvärr blev fisket sämre ju längre sommaren led, och vertikalfisket kan tolkas som katastrofalt dåligt de senaste två veckorna. 22 grader i vattnet och totalt ointresserad gös. Bilden nedan talar sitt tydliga språk. Det är tur att jag som fiskare är enveten, annars hade jag slängt spöt i skogen.

Under en intensiv period då jag var hemma några dagar mellan mina svängar upp till sommarvädret i Bovallstrand så hann jag även med ett färnapass. Det var många år sedan jag fiskade färna senast och det var riktigt kul, trots att det inte är den bästa tiden för dem med lågvatten och hög temperatur. Kvällen genererade några hugg och en liten färna på 850g.

Sista helgen har dock varit som en sammanfattning av sommaren. Jag fick lite heta tips om fint abborrfiske med betesfisk och gav mig fan på att komma ut en tur innan jobbet började. Jakten efter betesfisk började i onsdags kväll, men tyvärr stod jag inte segrande ur den striden. Jag har inte mycket erfarenhet av att plocka upp bra med betesfisk för abborre i Alingsås, så jag fick gå på tidigare erfarenheter sen braxenfisket samt lite goda råd. Tyvärr var det svårare än jag trodde. Mört går alltid att få, men att plocka upp 30 stycken på kort tid i rätt storlek är inte alltid det lättaste. Jag åkte runt till ett par olika ställen och testade med majs. Jag förmäskade t.o.m en av gångerna men utan att lyckas. Jag la även ut lite ryssjor men även det misslyckades. Tillslut, av ren flax, träffade jag på en äldre man ute på Mjörn på fredagen som hade metat abborre på morgonen. Han tipsade om ett nytt ställe där han kvällen innan metat upp sina mörtar, och självklart for jag dit på kvällen. I med ryssjor och ner med majsen. Inte ett napp..

Vid det här laget hade jag åkt runt hela Alingsås på jakt efter betesfisk. Jag hade dock fått ytterligare ett hett tips, ett äss i rockärmen, och ställde klockan på halv fem för att hinna upp och meta betesfisk innan det planerade abborrfisket under lördagen. Klockan ringde och regnet stod som spö i backen. Skickade ett mess till farsan som ville med och sa att han kunde somna om. Själv ställde jag klockan en timme fram, men även vid halv sex spöregnade det. När jag väl vaknat av mig själv åkte jag ner till ryssjorna, och till min förvåning så fanns det lite mört i rätt storlek. På väg tillbaka till bilen så mötte jag av en händelse en av killarna från fiskeaffären i Alingsås, och han menade att maggot var det enda som fungerade där jag försökte få betesfisk.

Klockan var då ganska sent på lördagen och jag hade ingen möjlighet att få tag på maggot. Istället åkte jag hem och hämtade bröd, la ner ryssjorna igen och började meta mört med degklumpar. Ingen favorit då det inte sitter bra på kroken, men mörten nappade i alla fall! Efter en titt på väderprognosen, som visade spöregn och hård blåst hela söndagen, bestämde vi oss ändå för att bege oss till sjön på söndag morgon. Sista dagen, sista chansen.

Klockan ringde på söndags morgon och spöregnet var ett faktum. Jag väntade hemma och hoppades. Samtidigt som blåsten tog i så avtog regnet, och vi bestämde oss för att sticka när vi hade chansen. När jag hämtade mörten så märkte jag till min besvikelse att ett par redan dött, varför vet jag inte. De bör inte dö i ryssjorna.. men det kanske var för att jag tog i dem? Små mört är väl känsligare gissar jag. I vilket fall som helst så var vi nu på väg till sjön som jag tidigare rekat.

När vi väl kom dit så låg det frånlandsvind och det kändes för första gången positivt. Tills vi såg rampen. Mitt i låg ett stort block av asfalt, helt utan anledning, som stack upp två decimeter. Pappas låga V70 som vi valde den dagen och fått hela bensintanken uppsprättad. Det vara bara att hälla ut mörten och åka hem igen..

Idag slutade semestern. Men är fisket över? Knappast. Jag är snart ute och metar mört igen.

Skitfiske,